13:29 | March 15, 2017

LH Cosmetics lanserar på KICKS!!

Lh cosmetics is launching at Kicks

Allmänt,Artiklar,Events

(I samarbete med LH cosmetics & kicks)

TJO!
Har ni missat min instagram idag så ska jag berätta en sak som jag gått och hållit hemligt länge nu!
Nämligen att LH cosmetics inom kort kommer att lanseras både på Kicks.se och i butik i Sverige, Norge och Finland!! HUR SJUKT ÄR INTE DET??? 
Startskottet går när Kicks flagship store i Göteborg öppnar den 27 April, och då kommer såklart jag och LH cosmetics vara där.. och även med lite nyheter som vi släpper såklart 😉
Det släpps även online den 27:e och går ut i resten av butikerna under årets gång.

Är ni peppade? Jag behöver typ nypa mig i armen för att fatta att det är sant!

/ I must tell you a secret that I’ve kept for sooo long now!
LH cosmetics will soon be launched both on Kicks.se and in stores in Sweden, Norway and Finland !! How sick is that??
It all starts when Kicks flagship store in Gothenburg opens April 27, and then of course me and LH cosmetics be there .. and also with some news of course 🙂
There will also be released online on the 27th and rolling out to the rest of the stores during the year.
Are you excited? I need to type pinch my arm to even believe it!

 

 

20:44 | March 14, 2017

Ett personligt inlägg om vägen hit

Allmänt,Artiklar,HANG WITH ME
Jag har alltid varit en tävlingsmänniska, 0 eller 100. Har jag väl gett mig in på något ger jag mig inte förrän det sker. Eller så skiter jag i det, det finns liksom inget mellanting.
Jag märker också ganska fort om jag är bra på något eller inte.
När jag började med smink så märkte jag att det var något jag faktiskt var bra på. Jag var snabb som fan, lärde mig fort och tyckte det var väldigt roligt.
Men samtidigt som jag gick en makeupskola, något som verkar väldigt lyxigt för många människor, och även för mig, så bodde jag i en husvagn på en camping i Ängby i Stockholm. Jag hade inget rinnande vatten, ingen toalett eller dusch. Allt sånt fick jag fixa i ett litet hus några hundra meter bort från husvagnen. Jag hade ingen dator och heller inget internet. Jag satt och sökte lägenheter och jobb på 7-elevens små ”internet-caféer” och skämdes något enormt över min situation. Men på något sätt var det ju ändå coolt att bo i Stockholm, men att jag bodde i en husvagn, det ville jag inte prata med folk om.
Men det var nog också i husvagnen jag blev väldigt kreativ och tvinga mig själv att lösa saker och ting på egen hand. Bli min egen McGyver. Allting var såklart krångligare än vad det varit att bo i en lägenhet, både ekonomiskt och på andra sätt, men jag löste det ändå, jag blev mästare på att lösa saker på mitt eget sätt.
Efter ungefär tre månader, lagom till det började bli kallt ute så fick jag en lägenhet via skolan där jag bodde tills utbildningen var klar.
Jag jobbade/praktiserade i butik när jag inte gick i skolan, men fick betalt i produkter eftersom jag inte var färdigutbildad.
Men äntligen hade jag iallafall ordentligt tak över huvudet och en toalett!
Men jag trivdes aldrig i Stockholm, jag kände mig väldigt ensam, och gick in i nån form av indentintetskris, kände att jag inte riktigt hade någon att prata med heller eftersom jag inte kände en enda människa i Stockholm, förutom några vänner jag fick via utbildningen.. vem var jag egentligen? vem ville jag vara? och vad ville jag göra med livet? Jag ville inte bo i Stockholm iallafall.
Jag flyttade hem till Sölvesborg igen efter utbildningen, började jobba som säljare för Nivea, Garnier och Loreal och var runt i olika butiker i södra Sverige, vilket jag heller inte trivdes med speciellt bra, jag fick ju aldrig sminka någon eller på något sätt vara kreativ. Och om jag ska säga det själv var jag ingen speciellt bra säljare eftersom jag redan då förespråkade att man kan använda en produkt till flera saker.
Jag jobbade även på medborgarkontoret i Sölvesborg ett tag, bokade hotell åt folk och såg till att saker och ting löstes där, försökte leta upp fotografer att jobba med så jag fick göra det jag älskade mest, sminka!
Sen såg jag att de sökte butikspersonal för att öppna make up store i Kristianstad, jag sökte och var en av tre som fick jobbet. Där jobbade jag ett tag innan flyttlasset gick till Linköping. Och det var också där jag började blogga lite smått. Jag hade som mest fem jobb samtidigt i Linköping, bla, telefonförsäljare, diskplockare på en nattklubb och servitris.
Men jag började hitta mig själv där i Linköping, jag började frilansa mer och visste att det var makeup jag ville göra.
Jag fick roliga jobb via Make up store och var i Stockholm ofta, träffade mycket folk och fick vara kreativ. Men sa till mig själv att jag aldrig skulle flytta dit igen, hade alldeles för dåliga minnen därifrån. Eller, dåliga var de egentligen inte, det kändes bara inte bra.
Vad gällde bloggen så hade jag då en liten kompaktkamera, ett fönster, samt muggar, koppar och kastruller som stativ. McGyver var i farten igen. Fick liksom ta vad som fanns hemma för att lösa situationen, provade mig fram med olika ljus och tekniker för att se vad som funkade bäst, budget för annat än att betala hyra och mat fanns inte då.
Bloggen växte sig större, vilket jag inte var beredd på, jag var inte van att stå i rampljuset och kände mig obekväm på mingel och releasefester, vem var jag att vara där egentligen?
Det var inte alls vägen jag tänkte jag skulle gå, men efter ett par år tänkte jag att.. varför inte testa? Jag har alltid försökt följa mitt hjärta och gå den väg som känns bra för stunden, så jag försökte kombinera sociala medier och makeupartisteriet så gott jag kunde.
Jag flyttade till Stockholm igen efter fem år i Linköping och kände mig inte så ensam längre då många av mina vänner, och pojkvän nu också bodde där. Jag hade under åren skapat mig ett kontaktnät vilket skulle betyda ungefär allt för mig. Kontakter är i många fall SÅ många gånger viktigare än vad som står på ditt CV.
Men det kliade i mina fingrar, jag ville inspirera folk, och såg möjligheterna via sociala medier.
Det blev mer och mer sociala medier under åren som kom, och jag tog mindre jobb som  frilans.
Och sen kom youtube och kontakten med Bangerhead som sedan skulle leda mig till att jag skulle starta LHcosmetics.. Och jag vill typ nypa mig i armen varje dag för att verkligen försöka förstå att det är sant.
Jag lever verkligen mitt liv till 110% just nu, jag tävlar bara med mig själv och ingen annan. Jag känner mig stark. Jag kan säga idag att jag är stolt över mig själv och vad jag har åstadkommit under åren..
Jag är glad att det började som det gjorde, på en camping i Ängby, jag tror mycket av min kreativitet och mina tankar kring det jag gör idag började gro där.
Saker skiter sig såklart ibland, men då får man bara ta fram sin egen lilla McGyver och lösa det! För om man verkligen vill att det ska lösa sig, så löser det sig alltid på nåt vis, man får bara tänka ett steg längre. För saker kommer förmodligen att skita sig igen, men då löser man saker. Se lösningar, inte problem.
MEN, även om åren gått så känner jag mig fortfarande obekväm på mingel, och röda mattan gör mig jävligt nervös..
Jag har helt ärligt fortfarande inte hittat mig själv till 100%, och kommer nog aldrig att göra det.
Men vet ni, jag är nöjd med det!Tack mamma och pappa för att ni släppte iväg mig som vilsen 18-åring för att bo i en husvagn i Stockholm.. Jag är så glad att ni trodde på mig och litade på mig! <3
Tack Linus för att du är en jävla klippa som hjälper mig i vått och torrt.
Och tack ALLA ni som läser och stöttar och peppar varje dag, ni betyder mer än vad ni någonsin kan tro! Alla era kommentarer och fina ord, ni är magiska!
Ha alltid visioner, tro på dig själv! allt går om man vill riktigt jävla mycket. Livet är inte alltid en dans på rosor. Man får bara leka lite McGyver ibland
Kärlek <3
/For english, use google translate until I have translated this pretty long post 🙂
14:20 | February 10, 2017

Makeupartist, Tandläkare = Samma sak

Make up artist, Dentist = same thing

Artiklar

Att jobba med ett kreativt yrke, som Make up artist, Nagelteknokog, Frisör,  eller Stylist är fantastiskt!
Men jag tror att vi alla som jobbar med detta upplevt den lilla detaljen att aldrig bli tagna riktigt på allvar, folk vill anlita oss, men ändå tar folk inte oss på största allvar. Att man råkar missa sin tid kan man ta med en klackspark verkar vissa tro. Men tro mig, så ser inte vi på det.

Ta bara den saken att man missar sin tandläkartid, då blir man ju debiterad och känner.. fan. det var ju dumma pengar i sjön, men man betalar och bokar ny tid.
Jag har varit med om HELT SJUKT många gånger under min tid då jag jobbade på Make up store i Linköping att folk missade sin tid, och sen folk blir sura på OSS för att vi måste debitera dom för den tiden “nä det tänker jag inte betala” “varför ska jag göra det? “jag kan väl bara boka en ny tid?”
JA, du kan absolut boka ny tid, men vi måste fortfarande debitera dig för den tiden du missade, som någon annan kunde ha tagit istället för dig.
NI har bokat OSS, NI har bokat VÅR tid så att VI kan sätta ett schema över dagen och ge ER 100% av vår tid och kunskap inom makeup.

Varför tas vår tid inte på lika mycket allvar som tex. en tandläkare?  Vi har massor av kunskap som NI tydligen vill ha eftersom NI bokat oss.

Jag vill också prata om begreppet jag fått höra ex antal gånger att: “ALLA makeupartister är så jävla dåliga” “Jag sminkar mig bäst själv”
SJÄLVKLART kommer det att kännas lite konstigt när någon annan sminkar dig, särskilt om du är van vid att sminka dig själv! En makeupartist kommer troligtvis inte sminka ditt ansikte som du är van vid.
En bra makeupartist utgår alltid ifrån dina specifika drag, hur du ser ut och gör det efter hur hen känner att du passar i, Om du själv inte har några specifika önskemål såklart!
För vårat mål är att ALLTID leverera så att kunden blir nöjd. Är kunden nöjd, är jag nöjd, jag är inte alltid 100% nöjd med utförandet, pga at jag personligen kanske inte skulle gjort så, men att se på kundens ansikte att denne är nöjd, DÅ är jag nöjd, och känner att mitt jobb för dagen är klart.
Och OM du inte är nöjd, säg det till din makeupartist! Är hen en bra och förstående MUA, tar hen inte illa upp, då vårat jobb är att leverera så att du blir nöjd.

Sen så handlar det såklart också om vilken MUA du anställt. En bra MUA kostar också oftast därefter. Så ska du på en finare tillställning, tex bröllop eller bal, snåla inte på Make up artisten, eller frisören, eller nagelpersonen! Hitta en på rekommendation istället för att googla “billiga makeupartister i Stockholm”. Ni fattar vad grejen (detta gäller SÅKLART inte alla fall, det finns SJÄLVKLART duktiga artister för en billigare peng) men i de flesta fall så kostar en bra artist en slant, man får i många fall faktiskt vad man betalar för. För ni får tänka på vad vårat material vi hela tiden gör av med kostar mycket pengar, våra lokaler kostar pengar, likaså vår utbildning och workshops vi lägger ner tid på för att hela tiden hålla oss uppdaterade inom de senaste trenderna som ni vill ha!

Så tänk på detta, det är faktiskt våra jobb, så KOM I TID, En missad tid kanske inte betyder något för dig, men för oss är det missad arbetstid, och faktiskt brist på respekt.

Du som jobbar med ett kreativt yrke, fakturerar du din kund för missad tid? Eller måste vi alla bli hårdare med det för att bli mer tagna på allvar?

För inte börjar du väl att sjabbla med din tandläkare om du blir debiterad beloppet för missad tandläkartid?

 

/Having a creative profession, as makeup artist, Nail technician, Barber or Stylist is amazing!
But I think all of us who work with this experienced the small detail that will never be taken really seriously, people want to hire us, but still doesn’t really take us seriously.
If you happen to miss your time at the hairdresser is not a big deal, you think. But believe me, we do take it seriously.
For an example: you miss your dental appointment,  you will probably be charged for it and you think .. damn. that was stupid of me.. but you pay and book another appointment.
I’ve experienced this sooo many times during my time when I was working at Make up store in Linköping and people missed their time, and then when we called them and told them we had to charge them for the time they went angry, “No I will not pay” “why should I do that?” I may as well just book a new time? ”
Yes, you can absolutely book a new time, but we still have to charge you for the time you missed, someone else could have taken that time instead of you.
YOU booked us, YOU’ve booked our time so that WE can put a schedule of the day and give you 100% of our time and knowledge in makeup.
Why is our time not as serious at a dental appointment? We have lots of knowledge that YOU obviously want because you booked us.

I also want to talk about another thing, I have heard a NUMBER of times from people: “ALL makeup artists are bad” “I do my own makeup better”
Obviously, it’s gonna be a bit strange when someone else does your makeup, especially if you are used to apply your own makeup! A makeup artist will probably not do the makeup you are used to.
A good makeup artist will always start from looking at YOUR specific face , the way you look and what colors you suit in, If you do not have any specific wishes of course!
For our goal is to always deliver customer satisfaction. Is the customer happy, I’m happy, I’m not always 100% satisfied with the performance,  because personally I would not have done that way, but to see the customer’s face that he/she is happy, then I am happy.
And if you are not happy, tell that to your makeup artist! If it is a good and understanding MUA, then he/she takes no offense, it’s our job is to deliver so that you will be satisfied.

Then it’s of course also about the MUA you hired. A good MUA is almost always more expensive. So if you’re off to a fancy event, such as a wedding or prom, do not google “cheap makeup artist” or hairdresser or nail person! Find one on the recommendation instead of googling, OF COURSE there are good artists that are cheaper as well , but in most cases, a good artist is more expensive. In many cases you actually what you pay for.
Think about this: we are constantly consuming new products to work with, our saloons/studios cost money, as well as our training and workshops we spend time on to constantly keep us updated about  the latest trends that YOU want.
So think about this, it’s our jobs, so be on time, a missed time may not mean anything to you, but for us it a missed time, and indeed lack of respect.
You don’t start to mess with your dentist if they charge you the missed dental appointment right??

15:10 | January 10, 2017

Det är nya tider nu, fattar ni inte det?

New times, don’t you get it?

Allmänt,Artiklar

Bild 2. Foto Rami Hanna, Bild 3. Foto Nadja Endler

En sak stör mig otroligt mycket, och det är alla fisnödiga människor som sitter uppe på sina höga hästar och tycker att dom är störst, bäst och vackrast, folk som inte glädjs åt andras framgång och sitter och grinar för att utvecklingen går framåt.
Inom mode/skönhetsbranchen är det precis så. Enligt vissa som kallar sig “eliten” så är “bloggmänniskor” svartlistade inom branschen och kommer ALDRIG att få ett reklamjobb inom mode.
Man får höra saker som “Hen är inte en sån där bloggare va?” “jaha är hen en sån där bloggfotograf”

En sån där..vadå EN SÅN DÄR?

SEDAN NÄR, EXAKT NÄR, bedömde man någons expertis och skicklighet beroende på om man postar bilder på internet eller inte? som jag tex. Jag har gått utbildning precis som alla sk. “elit-makeupartister” där ute.. Rami Hanna som har “bloggfotograferat”  är en av de duktigaste fotografer jag vet och får jobb efter jobb. Sarah Grundén bloggar, och hon gör kampanj efter kampanj.. svartlistad? jag vet inte.. börjar branschen kanske fatta grejen? Är så trött på den här jäkla hierarkin..

Jag blir så fruktansvärt trött på bajsnödigheten som finns inom den här branschen, en hör nya grejer hela tiden! Kan vi inte snälla bara glädjas åt varandra och att branschen faktiskt håller på att utvecklas. Jag rekommenderar med GLÄDJE en annan makeupartist om jag inte kan ta ett jobb, just för att jag glädjs åt den personen och för att jag tycker hen är duktig. Kan inte jag ta ett jobb för att jag inte känner att jag är lämpad för detta, så rekommenderar jag såklart någon annan.. Jag skulle aldrig ta ett jobb för mitt egos skull om jag inte vet att jag kan leverera. Aldrig!

Så för några år sedan bestämde jag mig för att ta jobb jag tycker är roliga, där jag kanske inte tjänar lika mycket pengar, men jobb där jag vet att jag jobbar med härliga människor som ger mig bra energi tillbaka, vilket ger mig så mycket mer tillbaka i slutändan. Jag har varit på så många jobb som bara sugit ur all min energi så att jag rentav mår dåligt efteråt. Där man får sura blickar för att man skulle råka skratta, säga “fel” saker, eller för att man råkar ha “fel produkter”.. För vissa produkter anses ju också vara “lite finare” att jobba med än andra.. Om jag tycker att isadoras foundation är bättre än tex. By Terry eller Chanel så kan det alltså anses att jag är en sämre makeupartist, även om produkten jag använder faktiskt ger bättre resultat. yes, så sjukt är det.
Jag har också turen att kunna välja efter snart 10 år i branschen, vilket jag vet att alla såklart inte har.

Men snälla, kliv ner från era höga hästar, varför anses det vara “fult” att blogga, varför är ni “finare” när vi gör exakt samma sak?

Är vår generation helt enkelt ödmjukare? Eller är det bara jag som är så jävla blåögd och snäll?
Jag har aldrig sett andra makeupartister som rivaler, utan som kollegor, vi delar saker med varandra, tekniker, produkter osv. Sen om andra ser mig som en konkurrent? Det vet jag inte. Men jag ser inte på det så, jag ger jättegärna andra råd och tips om någon frågar, och jag vet att jag kommer få tillbaka det sen. Jag tror på karma!
Kan dock säga att under de 10 år jag jobbat så har faktiskt branschen ändrats en hel del och jag vet vilka jag kan fråga om råd, men långt ifrån alla.

Likaså, nu när jag startat LH cosmetics, jag kommer alltid att jobba med andra märken också , jag skulle vilja se mer samarbeten mellan märken, då jag tror att vi alla är starkare när vi gör saker tillsammans.

Alla vinner i slutändan på att vara ödmjuka och trevliga tror jag. Vem VILL ens gå med näsan i vädret och sätta sig över alla andra? Mår dom stackars människorna bra tänker jag?
Idag vinner ingen på att vara snäsig och dryg.
Sen så vet jag att vissa tycker att jag har fel, folk under hela min resa har sagt att jag varit för snäll. Men se vart jag står idag. Och jag är jävligt glad och har gott samvete över att jag har haft mjuka armbågar framåt, sen kan jag störa mig på att jag varit alldeles för blyg i vissa sammanhang.. jag har blivit överkörd en och annan gång, men det har bara gjort mig starkare och jag har lärt mig av det!

Jag postar bilder med stolthet på internet, jag har jobb så det räcker och blir över. Så om jag är svartlistad av “eliten” eller inte.. det skiter jag i , för jag skulle ändå inte vilja jobba med människor som dömer mig efter huruvida jag bloggar eller inte.. Är ni rädda för att jag ska sätta mig och blogga mitt i en plåtning liksom? klart fan jag gör mitt jobb om jag är betalt för det! det är så töntigt, vad är det att störa sig på om jag gör ett jävligt bra jobb? Ni kan antingen sitta och grina, eller ta till er utvecklingen och dra lite på smilbanden, kanske dra ett skämt, det skulle göra er gott. Annars kommer det bita er i arslet sen. Välkomna till framtiden.

 

Kärlek <3

/One thing bothers me a lot, and it’s all the people sitting up on their high horse and think they are the biggest and best, the people who are not delighted with the success of others.
In the fashion / beauty industry, it’s just like that . According to the people who call themselves “the elite” the “blog people” are blacklisted in the industry and will never get a job in fashion advertising.
You hear things like “it he/she a blogger?” “Oh it’s not one of those blog photographers”

One of those..? ONE OF THOSE?

Exactly when, were someone’s expertise and skills based on whether you post pictures on the internet or not? Me for example. I’ve been into make up school like  all the “Elite makeup artists” out there .. Rami Hanna is one of the most talented photographers I know, and he is one of those “they” call a “Blog photographer” make up artist Sarah Grundén is a blogger, and she does  campaign after campaign .. blacklisted? I’m not sure..

I get so terribly tired of this shit going on in the industry, I hear new stuff all the time!
Can not we please just enjoy each other and that the industry is changing?.
If I can’t take a job, I always recommend someone else, because I like what that person do and I want her/his best.If I can’t take a job because I feel I can’t deliver what they want, I would NEVER take it for my own ego. NEVRE

So a few years ago, I decided to only take jobs I think is fun, I might get less paid, but I know I will work with wonderful people who give me good energy back, which gives me so much more in the end. I have been to so many jobs that just sucked out all my energy that I actually felt bad afterwards, where someone looks at you because you happen to laugh, say the “wrong” things, or because you happen to have the “wrong products” .. For some products considered to be a”little better” to work with than others .. If I think an Isadora foundation is better than the example. By Terry or Chanel it can be considered that I am a poor makeup artist, even if the product I use actually gives better results. yep, that’s how sick it is.

But please, step down from your high horses, why is it considered to be “ugly” to blog, why are you “better” when we do the exact same thing?

Is our generation simply more humble? Or is it just me being  naive and too kind?
I have never seen other makeup artists as rivals, I see them as colleagues, we share things with each other, as techniques,product recommendations and so on. I don’t know if people see me as a rival? I do not know. But I don’t see it that way, I really love to give other muas advice if anyone asks, and I know I will get it back. I believe in karma!
However, during the 10 years I’ve worked in the industry it changed a lot and I know which people I can ask for advice. And it’s far from all.

Also, now that I started LH cosmetics, I will always work with other brands as well, I would like to see more partnerships between brands. I think we are all stronger when we do things together.

In the end, everyone wins to be humble and nice. Who even wants  walk around and put themselves above all others? Do they feel good about themselves?

Then I know that some people think that I’m wrong, people throughout my journey has said that I have been too kind. But look where I stand today. And I’m so damn happy and have a clear conscience, then it actually can bother me that I was far too shy in certain situations ..
I’ve been run over sometimes, but it has only made me stronger and I have learned from it!

I post pictures with pride on the internet, I have enough work to do. So if I am blacklisted by the “elite” or not .. I do not care, because I’d still do not like to work with people who judge me whether I blog or not .. it’s just stupid?  I mean, if I do a really great job, why do you have to care if I have a blog?
You can either sit and grin, or pull on a little smile on your face, perhaps pulling a joke, it would do you good. Otherwise, it will bite you in the ass later. Welcome to the future.

Love <3

13:33 | April 2, 2016

IDAG SKA VI PRATA KOMPLEX

Allmänt,Artiklar

kompex

Olika kroppskomplex har vi nog alla!
Som jag skrev för ett par dagar sedan så skrev jag om mitt största komplex: att min bröstkorg är väldigt benig, eller, snarare hela min överkropp är väldigt tunn. På bilden ovan ser ni en bild där man ser det väldigt tydligt, jag har liksom aldrig tyckt att min överkropp och underkropp passar ihop, jag har brukat undvika urringningar pga detta eftersom jag oroar mig över vad folk kommer tycka, att folk kommer titta och undra varför man kan spela gurka på min bröstkorg, och detta fastän jag ÄLSKAT v-ringat, men på senaste tiden har jag struntat i det och burit v-ringat ändå, och har nån sagt nåt som att “gud vad smal du är” så har jag bara svarat med att det är såhär jag ser ut, kan liksom inte hjälpa det.. Och så har jag bestämt mig för att strunta i det helt enkelt. Det är ju så min kropp är byggd. Varför ska jag gömma den, och straffa den?
Som makeupartist träffar jag otrooooligt mycket olika folk, unga som gamla, som har alla möjliga kroppskomplex, som jag ser nästan gömmer sina ansikten där de är osminkade, vilket jag tycker är så jobbigt att se. Det jag ser är vackra människor, inte deras skavanker.

Vi matas ju varje dag via sociala medier om hur perfekta vi ska se ut, vilket också ger oss en otroligt skev bild av hur vi ser på oss själva.
Jag ser vackra människor överallt, jämn fin hud, vackra kurviga kroppar, fluffigt lockigt hår, glansiga raka hår osv. Sen ser jag på mig själv, och det ENDA jag kan se ibland är ojämn hud, röd näsa och vartenda liten por i ansiktet, celluliter och utväxt i håret.
Sedan granskar jag min kropp lite till, försöker se det från ett annat perspektiv.. det ser inte så jävligt ut trots allt, det ser helt okej ut faktiskt. Brukar ställa mig osminkad framför spegeln ibland och tänka att “fan vad snygg jag är idag”, Och jag har celluliter på rumpan och låren, ja det har jag, men det har även 90% utav alla andra kvinnor på vår planet, och vad kan jag göra åt det? Ingenting, just det, och VARFÖR ska jag då gå och nojja över nånting som jag inte kan styra över?
HUUUUR mycket jag än oroar mig över mina celluliter, kommer de inte försvinna.
Jag har bestämt mig att helt enkelt skita i det, sluta oroa mig och lägga ner energi på saker som inte spelar någon roll, inte skämmas över det, och istället vara stolt över att min kropp ser ut som den gör. Jag har istället bestämt mig för att bära min kropp med stolthet.

Vi bildar oss en egen uppfattning i våra huvuden. Man har en skev bild av sig själv, och ser BARA skavanker. För jag lovar er, att andra ser inte den där finnen i pannan, eller dina lite röda kinder, sneda tänder, eller dina kärlekshandtag. Folk kommer inte bry sig om att du har lite finnar, har lagt på dig några kilon, eller har en dålig hårdag.

Tjejen/killen du ser på stan och avundas för att hen har den perfekta kroppen har säkert precis samma komplex som du har. Tänk på det!

Det är lite som om man får EN hatkommentar på tex instagram, och 50 fina kommentarer. Det enda du ser är den där jävla hatkommentaren. (som sannerligen kommer från nåt troll) Den kan få en att må dåligt i flera dagar, men de fina kommentarerna är som bortblåsta i huvudet, de ser man inte. Makes any sense? Tänk att EN negativ grej kan väga så tungt. Man måste sluta fokusera på allt det dåliga! Ta istället åt dig det fina, se det vackra, och få det att överväga det negativa. Ta kontrollen, låt ingen annan göra det.

Vi lägger ner alldeles för mycket tid på att oroa oss för saker som egentligen inte har någon betydelse för andra, vi försöker jämt och ständigt anpassa oss för att uppnå idealen i samhället, så som vi tror att andra vill se oss, men det är egentligen ingen mer än DU som tänker på det. Och är det så att någon skulle döma dig för din hy, så är det ingen att lägga ner energi på iallafall! Och alltså inget att bry sig om.
Tänk vad mycket tid och energi man kunde spara om man bara slutade oroa sig över allt, och istället rocka skiten ur sin egen kropp och älska den! För den är din, och den bär dig genom livet. Ta hand om den istället för att hata den. Älska den, eller åtminstone i ett första steg, tyck om den!

Och så tycker jag att vi ska vara mycket bättre på att ge varandra komplimanger också, för ofta så fokuserar man på saker som är dåligt, och inte det bra. Tänk på hur glad man blir om någon skulle säga att “gud vilken härlig energi du har idag”, eller om tjejen i kassan säger att du har fina naglar? Att ge någon annan en komplimang ger också en boost för ditt eget självförtroende, prova att ge minst en komplimang om dagen till någon annan! Det är superhärligt 🙂

Alla är unika på våra egna sätt, ingen är den andre lik, och tur är väl det va?
Nu kanske vissa kroppskomplex ligger djupare än så, och jag försöker verkligen inte leka psykolog eller nån form av proffs här, jag ville bara skriva några peppande ord om hur jag tycker och tänker då jag träffar så otroligt mycket människor i mitt jobb och möter komplex VARJE DAG.

Vad har ni för komplex, och vad brukar ni göra för att bli kompis med dem? ge varandra lite kärlek! jag tror att alla behöver det ibland 🙂

pussokram <3

/ENGLISH

Different body complex, we all have them!
Few days ago I wrote about my biggest complex: that my chest is very thin, or, rather, my whole upper body is very thin. In the picture above you see what I mean, I’ve never really felt that my upper body and lower body fit together, I have tended to avoid low necklines because of that I worry about what people will think , and this even though I LOVED low necklines, but for the last year I ignored it and carried v-necks anyway, and if somebody have said anything like “god, how thin you are,” I have just answered that this is the way I look, and can not help it ..  I have decided to ignore it . That’s how my body is built. Why should I hide it, and punish it?
As a makeup artist, I meet a lot of people, young and old, who have all sorts of body complex as I see almost hiding their faces where they are wearing no makeup, which I think is very sad . What I see is beautiful people, not their flaws.

We are fed the every day in social media about how perfect we should look, which also gives us an incredibly distorted picture of how we see ourselves.
I see beautiful people everywhere, with good skin, beautiful curvy bodies, fluffy curly hair, glossy straight hair etc. Then I look at myself, and all I can see is uneven skin, red nose, pores , cellulites and an outgrowth in my hair.
Then I try to see my body from a different perspective .. it does not look that bad, it looks quite okay actually. I use to stand in front of the mirror sometimes and think “Damn I look good today,”  I have cellulites on my bum and thighs, yes I have, but also about 90% out of all the women on earth got it, and what can I do about it? Nothing, and why should I worry over something that I can’t control? Stop worry and spend energy on things that do not really matter, don’t be ashamed of your body.  Instead, be proud that your body is yours. I have decided to carry my body with pride instead of hating parts of it!

We form our own opinion about our bodies in our heads. And we often have a distorted image of it, and we see only flaws.
I promise you, that others do not see your spots, or your red cheeks, crooked teeth, or your love handles. People will not care if you have some spots, have put on a few pounds, or having a bad hair day. The girl / guy you see around town, and the envy them for the perfect body surely have the same complex as you have. Think about it!

It’s a bit like if you get ONE hate comment on instagram, and 50 nice comments. The only thing you see is that single bad one. It can make you feel bad for several days, and you can’t really think about anything else. Makes any sense? I’ts crazy how ONE negative thing can weigh so heavily. We must stop focusing on all that bad shit! Instead, focus on the good, the beautiful. Take control, do not let anyone else do it.

We spend far too much time worrying about things that do not really have any significance for others, we try to constantly adapt in order to achieve the ideals of the society, so that we look like we THINK that others want to see us, but it’s only you that is really thinking about it.
And IF there is someone that would judge you for your skin, body etc, it is no one you should put energy into anyways! 
Imagine how much time and energy you could save if you just stopped worrying about everything, and instead rock the shit out of your body and love ut! For it’s yours, and it carries you through life. Take care of it instead of hating it. Love it, or at least in a first stage, try to like it!

And also I think we should be much better at giving each other compliments.
Think about how happy you get  if someone says you’ve got such an incredible good energy, or if the girl at the counter says that you have pretty nails? To give someone else a compliment also provide a boost for your own self-confidence, try to give at least one compliment a day to someone else! I promise you will feel good about it 🙂

Everyone is unique, no one is like the other, and that’s amazing!
Maybe someones body complex is deeper than that, and I’m certainly not a psychologist or some sort of professional, but I just wanted to write some loving words about how I think and feel when I meet so many people in my job and meet complex EVERY DAY .

What is your complex, and what do you usually do to be friends with them?

LOVE