19:35 | September 11, 2017

Låt oss prata om utmattningsdepression

Artiklar

Detta jag ska skriva om idag tog mig lång tid att posta, för jag har skämts, jag har liksom tryckt bort det här och förnekat för mig själv och andra.. Men varför vara tyst? Varför inte prata när man kan påverka?
Så nu tänkte jag prata, för det är så jävla dumt att inte prata om det..

Jag har som så många varit nära att hamna i en utmattningsdepression, det är nog väldigt lätt att hamna där, det tog många år för mig att acceptera att det var dit jag var påväg. Men jag tog tag i det INNAN det sket sig. Jag lyssnade på Michaela Forni när hon var med i Podden Psyket och fick nån form av uppenbarelse där..att “-SHIT, det där skulle kunna vara jag om jag fortsätter”

Med alldeles för många år av jobb som varit alldeles för roligt, för många år av dagar där jag inte velat missa en sekund av vad som händer runtomkring mig, för mycket inomliggande stress som jag knappt märkt av för att jag jämt var i farten..

Jag märkte ingenting, förrän jag började glömma saker, jag glömde svara på mina vänners sms, mail, glömde ringa folk och glömde av viktiga saker. Jag blev den där jobbiga vännen som man aldrig fick svar av..
Jag var lättirriterad och extremt trött hela tiden, fick lätt hjärtklappning osv.. Men jag körde på ändå.
För jag var gjord av stål, jag var starkast i världen.. eller? var jag det? Nä..
Ingen människa är gjord av stål, även fast en har världens roligaste jobb. Det ÄR inte creddigt att sitta där och koffeinskaka för att man måste imponera på chefen genom att jobba över.. Det biter en så jävla hårt i arslet efteråt!
Under en väldigt lång tid fick jag typ ångest av att svara nej till inbjudningar och fester, av rädslan för att de inte skulle bjuda mig igen, jag ville inte att mina vänner skulle tycka att jag var tråkig för att jag inte hängde med på allt.. Jag ville vara med på ALLT, och samtidigt jobba 12 timmar om dagen..minst. Låter det ens vettigt? kollar jag tillbaka så är det bara idiotiskt!
Det funkade i många år.. tills energin sakta men säkert tog slut, och jag längre inte kände igen mig själv.
Jag som alltid velat hänga med vänner och göra roliga saker ville helst bara sitta hemma.
Så jag tog tag i mig själv, jag insåg detta inte kunde fortsätta.

Jag började tackade nej till allt, UTAN att få dåligt samvete, för min egen skull. Jag sov, massor, för min egen skull. Jag prioriterade bort massor av saker. för MIN egen skull. Jag sa som det var till folk: Att jag kände mig stressad och att jag var tvungen att vila. Och folk förstod, jag fick aldrig de följdfrågor som jag trodde skulle komma.. Utan det som kom tillbaka var – “Ta hand om dig” och “Krya på dig”. Det var inte mer än så. Så lätt var det! För att inte bli missförstådd så är det SÅ viktigt att prata.

Jag insåg att det fan inte är värt att stressa runt bara för att “hänga med” överallt..

Folk runtomkring mig upplever mig idag mycket gladare och med mer energi igen, och det är nog lite så jag känner också. Jag är jävligt pepp på saker igen. 🙂
MEN, jag tar det lugnare nu. Och prioriterar saker på ett helt annat sätt. Även om jag har lätt för att halka dit igen ibland.
Jag behöver fortfarande mycket mer sömn än vad jag gjorde för ett par år sedan, men vet ni, det gör mig faktiskt ingenting, jag känner liksom inte att jag missar något nu. Och den känslan är MAGISK

Så är ni som jag: Kontrollfreaks som helst vill vara på alla platser samtidigt och inte vill missa en sekund. Tänk efter.
Umattningsdepression är SÅÅÅ vanligt idag, så ta det på allvar, både om det gäller dig eller en närstående. Vi har tillräckligt mycket mycket press från samhället. Så ha koll på symptom, och ta tag i det innan du dundrar rakt in i den där berömda väggen.
Och framförallt: våga prata om det! Folk kommer förstå och är de vettiga i huvet så kommer de även att underlätta för dig! Att leka stark när du är svag är inte så najs faktiskt, det är mycket najsare att må bra på riktigt!

Jag skäms iallafall inte längre!

Puss o kram

/It took me a long time to post this, because I’ve been ashamed, and denied everything .. But why be quiet? Why not talk when you can influence others? why not just break the taboo?
So, let’s talk about having a burnout

Me, as so many others, almost ended up having a burnout, it’s probably very easy to end there, it took many years for me to accept that it was where I was going. But I realized before it happened, and did something about it.

With too many years of work that’s been way to fun, too many years of days I did not want to miss a second of what’s happening around me, too much inner stress that I barely noticed because I was on the run.. always

I did not notice anything until I started to forget things, I forgot to reply to my friends texts, the mail, I forgot about important things. I became that friend that you never got a reply from ..
I was easily irritated and extremely tired all the time, easily got palpitations, etc .. But I still carried on.
Because I was made of steel, I was strongest woman in the world .. or? was I? Nah ..
No human is made of steel, even though one has the world’s funniest job. It’s not cool to sit there and be all tired an shaky because you have to impress the boss by working late.
It will bite you in the ass afterwards!
For a very long time, I got anxiety if I said no to invitations and parties, the fear of beeing a boring friend because I didn’t have energy . . I wanted to be everywhere, and at the same time work 12 hours a day. At least. Does it even make sense? NO, it’s crazy

It worked for many years .. until the energy slowly but surely ended up close to zero, and I no longer recognized myself.
I was always the one wanted to hang out with friends and do fun things, but now I just wanted to be home
I realized this could not continue.

I started to say no to everything, without having a bad conscience, I did it for ME. I slept, lots, I did it for ME..
Instead I told people that I felt stressed and that I had to rest. And people understood, I never got any weird questions about it.. Instead they understood! It was so easy!  In order not to be misunderstood, You have to talk about things, humans are not mind readers.

Today I have more energy, and I’m much happier! I can really feel a difference!
BUT, I know I have to take it more easy now, and prioritize things in a completely different way. 
I still need a lot more sleep than I did a couple of years ago, but you know, it does not matter to me, It doesn’t feel like I’m missing out things now. And that feeling is MAGIC

So if you are like me: A control freak want to be in all places at the same time and don’t want to miss a second. Think about it.
Burnouts is soooo common today, so take it seriously, whether it concerns you or someone close to you. We have enough pressure from society today. Check the symptoms, and do something about it before you run into that famous wall..
And above all: Dare talk about it! People will understand and if they care about you they will also make it easier for you! Playing strong when you are weak is not cool. 

At least, I am not ashamed anymore!

Kisses and hugs

15:02 | September 3, 2017

varför fokuserar vi på det negativa?

why focus on the negative?

Allmänt,Artiklar

Jag tänkte att vi skulle prata om saker vi är bra på idag. Jag tycker att det är alldeles för mycket fokus på negativitet och prat om hur dålig man är på något, att man inte räcker till osv.
SÅ nu ska vi egoboosta oss själva och skriva ner tre saker vi tycker att vi är bra på, och sedan tre saker vi gillar hos oss själva! Så, skryt på så mycket ni kan! Säg FU till jantelagen! Jag vill ha kommentarsrekord här nu! Alla behöver boosta sig själva <3

Jag själv tycker att jag är bra på:
– Att få färg och form att se bra ut tillsammans
– Jag är skitbra på att laga kryddig mat!
– Jag är bra på att inspirera människor!

 

Saker jag gillar hos mig själv:
– Att jag är en känslomänniska, det ger mig mycket lycka i livet!
– Jag tycker att jag har fina axlar
– Att jag har lärt mig att öppna upp mig själv, och inte vara så stängd som jag var förut.

 

Det sjuka är.. att detta borde inte vara svårt egentligen, och det är det som är så fel egentligen, varför fokuserar man på det negativa och lättare hittar saker man är dålig på??.. det tog mig typ 30 minuter att komma på dessa saker..

/Let’s talk about things we are good at! I think there is far too much focus on negativity and about how bad one is, that you are not enough and so on.
So now,  let’s ego boost ourselves and write down three things we think we are good at, and then three things we like about ourselves! So, brag as much as you can! 

What I’m good at:
– To make colors and shapes look good together
– I’m good at cooking!
– I’m good at inspiring people!

 

Things I like about myself:
– Being an emotional person, it gives me a lot of happiness in life!
– I like my shoulders
– That I have learned to open up myself, I’m not as closed as I used to be

 

The weird thing is is .. that this should not be difficult , and that’s so wrong ! why do we focus on the negative and why is it easier to find things you’re bad at ??? It took me like 30 minutes to write this list..

17:57 | August 20, 2017

Jag vill bara åka hem utan att behöva vara rädd för män

I just want to go home without beeing afraid of men

Allmänt,Artiklar,Uncategorized

Första gången jag åkte pendeltåg sedan avstängningen tidigare i somras var häromdagen, och som vanligt så är det alltid minst EN främmande man som har något att säga till mig, alltid bara när jag är själv.
Jag hade precis lagt på telefonen när jag hoppade på tåget på Odenplan, satt och lyssnade på musik, och en man kommer och petar mig på axeln, jag såg att han var full och ignorerade, då petade han ännu hårdare och säger “Hallå, hej hej”, och vinkar lite dräggigt till mig, som om jag vore ett litet barn, och då säger jag att jag pratar i telefon, och han flänger ur sig att “Ja som vanligt så är sånna som ni lite för fina för att prata med såna som mig”.. EH JA, Jag VILL inte prata med främmande, fulla och dräggiga män på tunnelbanan som kallar mig diverse saker när jag avvisar dom.

Så till dig, man, (I mitt fall har det varit 100% män) som känner ett sånt behov av att prata med mig, som sitter nedkrupen i ett säte med lurarna i ögonen, mitt i natten: Jag har inte lust med att vara social eller lära känna dig.  Nästan 10/10 gånger jag åker kommunalt ensam försöker män ta kontakt med mig.. och jag uppskattar inte det.  och det är heller inte så trevligt när du går av på samma station som mig och frågar vart jag bor. Du har inte funderat på om du upplevs som jävligt obehaglig??
Jag vill bara åka hem, åka hem utan att känna mig obekväm eller rädd, jag vill inte stifta en ny bekantskap på vägen, särskilt inte med de avsikter som du ofta har.

Både jag och vänner har blivit kallade för “jävla hora”, “Du är så jävla äcklig”, “Lesbiska äckel” eller “fitta” av män som inte kan ta att man säger nej.

TA ETT NEJ.. herregud, hur svårt ska det vara? Har du ett allvarligt fel i huvudet? Nej betyder jag.vill.inte
Så snälla.. nej inte ens det.. Utan fuck off helt enkelt, bara gör det!

Jag vill gärna åka kommunalt utan att känna att jag måste ha en vass kommentar på lager. Jag är trött på att behöva ringa Linus och säga “Du, det är lite obehagligt här, vill du göra mig sällskap i telefonen tills jag är hemma?”

Händer detta ofta dig? Vad brukar du göra om det händer? Hur hanterar du situationer som dessa?

Tack för mig, nu har jag fått avreagera mig lite <3

/The other day was the first time I went on a commuter train since the shutdown earlier this summer, and as usual, at least ONE man (that I don’t know) comes up to me and have something to say.

I just put down the phone when I jumped on the train on Odenplan, was listening to some music, and a man came and poked me on my shoulder, I saw he was drunk and ignored him, he poked me even harder and said “Hello, hello Hello, “and was waving a little bit like as if I were a child. I said that I was talking on the phone, and he sad,”As usual, nice people like you, doesn’t talk to people like me.”.. EH NO, I DO NOT WANT to talk to you.

So to you, man (in my case there have been 100% men) who feel such a need to talk to me, who is sitting down in a seat with my headphones in my ears in the middle of the night: I do not feel like being Social or get to know you.
Almost 10/10 times when I go alone on a commuter train or metro, men try to contact me .. and I do not appreciate it. And also, it’s not nice when you leave at the same station as me to ask me where I live.   Have you thought about that I might be really scared?
I just want to go home, go home without feeling uncomfortable or afraid, I do not want to make new friends on my way home, especially with the intentions you often have.

Both me and friends have been called “whore”, “You’re so damn disgusting”, “Lesbian freak” or “cunt” by men who can’t take a no.

TAKE A NO .. oh my God, how hard can it be? Is there anything wrong with your head?

I would like to go on public transportation without feeling I have to have a sharp comment in the back of my head. I’m tired of calling Linus and saying: “It’s a bit uncomfortable here, do you want to make me company on the phone until I’m home?”

Does this often happen to you? What do you usually do if it happens? How do you handle situations like these?

I just had to write this off my head. thank you <3

13:27 | June 29, 2017

Tacksam för livets alla stunder och att supporta varandra!

Greatful for life

Artiklar,Events

Halloj!

Efter två intensiva resor till LA och Italien är jag hemma igen, skönt faktiskt. Borta bra, men hemma är faktiskt bäst, jag ÄLSKAR att vara hemma!  Även om jag fortfarande sover på soffan.. haha
Ska resa lite till nu framöver, först till Paris på söndag, sedan Sölvesborg den 7:e, och tilll Tokyo den 12:e..
Ska försöka uppdatera som vanligt dock, men det blir nog en hel del reseinlägg. Är det något speciellt ni vill att jag uppdaterar om? matställen? roliga sminkmärken, outfits, eller bara allmänt? Tell me!
Tillbaka till LA-resan. Måste prata om Saint and sinner-festen som ägde rum på The Roosevelt Hotel. Det var helt underbart att se så många kreativa människor på ett och samma ställe!  Jag passade in utan att ens känna mig minsta konstig 🙂 Jag minglade runt med lite olika personer under kvällen och träffade SÅ många ”internetkompisar”. Det är så himla härligt för alla är så himla gulliga, man blir nästan alltid positivt överraskad. Det blev ingen lång kväll för mig dock. Tror jag däckade på sängen klockan 22 även om jag hade nattklubben dunkandes precis utanför min dörr.
Kat ska dessutom ha en så jävla stor eloge till att hon även bjöd in andra makeupmärken på festen, så jävla grymt gjort! Too faced var där, Sugarpill var där, Melt cosmetics var där, house of lashes… Det är SÅ rätt väg att gå.  Och jag tycker att många kan ta lärdom av det, makeup och sociala medier handlar om att dela med sig, vi vill alla bli bättre, och göra bättre ifrån oss. Vi är alla kollegor och borde hjälpas åt och supporta varandra, inte bara se varandra som konkurrenter. Gånger som dessa känner jag verkligen att världen är påväg åt rätt håll. Och det känns så jävla najs. USA har kommit SÅ mycket längre än vad vi har i Sverige har jag fått känslan av. Iallafall i de kretsar jag har rört mig i. Kan säga såhär, att stämningen blir så sjukt mycket bättre när man bara delar med sig.
Jag har fått SÅ mycket inspiration under dessa dagar och vill bara sätta mig ner och sminka NUUUU. Vet liksom inte var jag ska börja nånstans.
Har såklart även träffat nya vänner som jag verkligen hoppas jag kommer att få träffa igen väldigt snart. Kommer sakna dom! Det blir lite Big Brother effekt på nåt vis när man umgås sådär intensivt i flera dagar. Jag kan förstå varför folk börjar grina på tv även om de bara känt varandra i en vecka..
Fan vad jag är tacksam över livet, stunder som dessa undrar jag hur fan jag hamnade här egentligen.
Jag lever i en konstig värld med sociala medier och med LH cosmetics, någonting som jag aldrig ens kunde föreställa mig, men är evigt tacksam över vartenda lilla sekund.
/HEY!After two intensive trips to LA and Italy, I’m home again, at least for three days, nice indeed. I love to travel, but I LOVE to be home! Even though I’m still sleeping on the sofa .. haha
Will travel a bit more actually, first to Paris on Sunday, then Sölvesborg on the 7th, and till Tokyo on the 12th ..
I will try to update as usual, but there will be a lot of travel posts I guess 🙂 Is there anything special you want me to update about? like food? Funny make-up, places? outfits, or just general? Tell me!Back to the LA trip. I must talk about the Saint and Sinner party that took place at The Roosevelt Hotel in Hollywood. It was absolutely wonderful to see so many creative people at the same place! I fit in without even feeling a little bit strange 🙂 I mingled around with a few different people in the evening and met SO many “internet friends”. I think I went to bed at 22 o’clock even though I had the night club just outside my door.Kat should also have BIG thumbs up because she also invited other makeup brands on the party. Too faced were there, Sugarpill were there, Melt cosmetics were there, house of lashes … It’s SO the right way to go. And I think many people can learn from that, makeup and social media are about sharing, we all want to be better and perform better, we have to learn from each other! We are all colleagues and should help and support each other, not talk shit about each other.. Times like these, I really feel that the business is moving in the right direction.. I got SO much inspiration from the trip and I just want to sit down and do my make up NOOOOW!!
I have met new friends as I really hope I will meet them again very soon. Will miss them!I’m so grateful for everything in life, times like these I really wonder how the f*ck did I end up here?
I live in a strange world with social media and with LH cosmetics, something I never even imagined, but I’m so thankful for every second!

17:06 | May 30, 2017

När främlingar tar sig rätten att kommentera ens utséende

when strangers are commenting on the way you look

Artiklar,Uncategorized

Hej finisar! Jag tänkte ta upp lite ang saker främst vi kvinnor, och även män samt ickebinära ständigt får höra på stan ang vårt utseende och vad vi borde göra och inte göra för att passa in i deras norm. Främlingar, eller vänner också för den delen som kommenterar hej vilt och tar sig rätten till att kommentera hur du ser ut
Saker som“- Var inte så allvarlig, du skulle vara mycket sötare om du log”, “-Shit, vilken sjuk frisyr”, “-Gud vad du är smal, du ser nästan anorektisk ut”, “- Jag ska lägga min sperma på de där äckliga röda läppstiftet du har på dig” “-Är du en sån där lesbisk eller”… det är bara några saker jag fått höra från främlingar på stan. Och jag är så TRÖTT på det! Att inte bara kunna få vara, få klä sig hur man vill, få sminka sig hur man vill, eller få vara hur man vill utan att någon annan ska kommentera..
-Upplever du ofta att okända personer/vänner ofta kommenterar ditt utséende?
-Vad är den absolut värsta kommentaren du fått höra från någon?
-Brukar du göra något åt det? Säger du ifrån? Har du några bra tips till dina medmänniskor?

Jag vill till slut ge massor av pepp till dig!! För det spelar ingen roll om du är smal, tjock, har galna kläder, grönt hår, har massor av smink, eller inget smink alls.
Du är perfekt precis som du är. Din kropp, och ingen annan än DU äger den. <3

/Hey!
I want to talk about things that mainly women, even men as well as non-binary people constantly hear about the way they look and what we should do and not do to fit other peoples standards.

Things like “- Do not look so serious, you would be so much cuter if you smiled”, “-Shit, what a sick hairstyle”, “-God your skinny, you almost look anorectic”, “- I’m gonna put my sperm on that disgusting red lipstick you’re wearing “” Are you one of those lesbians? “… these are just a few things I’ve heard from strangers. And I’m so tired of it! 

– Do you often find that unknown people / friends often comment on how you look?
– What is the worst comment you have heard from someone?
– What do you do about it? Any tips for your brothers and sisters?

Finally, I want to give you lots of positive spirit !! Because it does not matter if you are thin, big, have crazy clothes, green hair,  lots of makeup, or no makeup at all.
You’re perfect just the way you are. it’s your body, own it<3