Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

19:30 | May 17, 2018

Can we talk about children and makeup

En sak jag funderar på, som jag jättegärna vill diskutera med er (jag har även tagit upp det här förut), är hur makeup kryper ner i åldrarna allt mer, att barn sminkar sig för att “bli snygga” till vardags..
När jag var liten så målade jag mig i ansiktet om jag skulle på maskerad eller spela teater, det fanns inte en chans i världen att jag ens tänkte på att sminka mig till skolan tex. jag kammade väl håret på sin höjd.

Å ena sidan är det helt fantastiskt att fler och fler bryter normer i tidig ålder och att barn/ungdomar av alla kön sminkar sig numera, och att de för budskapet framåt att det är okej att alla ska få sminka sig.
MEN jag känner ändå att jag är kluven i ämnet. För mig hör barn och smink inte riktigt ihop. Barn ska inte behöva känna press på att “göra sig snygga” innan skolan och sminka sig bara för att känna att de ska passa in.
Nu går vi ju in i tider där det faktiskt är mer accepterat att barn sminkar sig. De flesta 10-åringar vet mer än mig om alla trender som råder på youtube.. Jag lärde mig vad en concealer var när jag var 18 liksom…

Hur pratar ni med era barn om smink?
När är okej att börja sminka sig “på riktigt”?
Hur var det när ni själva var små?
Ni som har barn, uppmuntrar ni dem att leka med smink hemma? eller hur gör ni?

Jag vill veta allt hörrni!

ENGLISH:

One thing I’m thinking about, and that I really want to discuss with you (I’ve talked about this before), is how makeup keeps go down in the ages, that children put make up on “to look nice” everyday.
When I was a little, I painted my face only if I was going to a masquerade or play theater, there was no chance in the world that I even thought of putting on makeup before school..

On one hand, it is absolutely amazing that more and more people break the standard norm and that children / young people of all gender now use make up and that they are using social media to spread the message that it is okay for everyone to use makeup
BUT, I still feel a bit confused. To me, children and makeup does not makes sense. Children should not feel the pressure to put makeup on before school because of standards.
We are facing times where it is actually more accepted that children do make up. Most 10 year olds know more than me about all the trends on youtube .. I  was 18 when I found out what a concealer was.

How do you talk to your children about makeup?
When is it okay to start using makeup?
How was it when you were little?
If you have children, do you encourage them to play with make-up at home? or how are you doing?

I want to know  everything!

22 kommentarer




Videos

Linda Hallberg at Youtube

13:19 | April 27, 2018

Trött på sminkreklamer som bara är riktade till kvinnor

Jag ser dem hela tiden.. smink/hud och hårvårdsreklamerna som enbart är riktade till kvinnor och tjejer, och det provocerar mig otroligt mycket. Tycker detta är väldigt problematiskt faktiskt. Och jag blir så jävla arg
Smink är för ALLA kön! PUNKT

Jag blir så jäkla trött när jag ser dessa reklamer, det är SÅ sunkigt, och många företag gör det. Såg senast igår någon foundationreklam som Make Up Store hade på Facebook, det var jättefint med representation av olika hudtoner i början.. men slutklämmen “For all girls”.. NEJ NEJ NEJ! Varför Make up store? Det var då bägaren rann över för mig.

(Edit: Make up store har nu ändrat sin reklam och tagit bort texten som ska ha varit en miss från deras sida)

Det är fan inte konstigt att killar/män/icke-tjejer inte vågar köpa och använda makeup. För jag menar, Var någonstans finns uppmuntran hos vissa varumärken?  VILL de inte uppmuntra till att smink ska vara för alla? varför exkludera pga kön? Detta säger jag inte till ett enskilt företag, utan flera företag som jag hoppas känner sig träffade.

Detta kämpar vi jättemycket med på LH, att utbilda personal till att ALDRIG säga att smink är för vissa kön, och att ALLTID uppmuntra kunder till att våga vara sig själva, att aldrig exkludera någon.
Jag har haft SÅ mycket kunder under mina 10 år som makeupartist som inte vågar sminka sig just pga att de inte är kvinnor eller tjejer för att de är RÄDDA att andra personer ska tycka att det är “bögigt” eller “tjejigt”, och killar jag känner som blivit vuxenmobbade för att de sminkar sig på daglig basis. Det är sååå skevt. Och jag blir så ledsen! För mig är detta liksom en icke-fråga, och har alltid varit. Men ju mer insatt jag blivit och ju längre jag jobbat i branschen, så jag ett stort problem i detta.
Vi måste tillsammans utbilda, förklara och berätta för dessa trångsynta företag och personer att allt inte är svart eller vitt.

Smink har inget kön. Smink är för alla.
Kan vi inte alla bara komma överens om det?
Diskutera gärna i kommentarerna! Jag ska försöka hinna svara på allt jag kan!

Kram på er!

 

ENGLISH:

I see them all the time .. makeup commercials that are exclusively to women and girls, and that provokes me so much!  This is very problematic actually. And makes me quite angry!
Makeup has no gender! that’s it

I get so tired when I see these advertisements. Yesterday I saw a foundation ad fromMake Up Store on Facebook, it was a very nice ad with representation of different skin tones at the beginning .. but then in the end it said: “For all girls” .. NO NO NO! Why Make Up Store, WHY?

(Edit: make up store deleted the text from their ad which was a mistake from their side)

No wonder that other genders not dare buying and using makeup. Because I mean, where is the encouragement for some brands? Do not they want to encourage makeup to be for everyone? why exclude because of gender? And I don’t say this to a specific brand, but to many brands..

This is something we fight for in my company, training staff to NEVER exclude anyone because of gender, and to ALWAYS encourage customers to dare to be themselves.
I have had SO many customers during my 10 years as a makeup artist who does not dare to wear make up just because they are not women. They are scared because they think that other people will think it’s “gay” or “feminine”.. It’s soooo wrong. Grown up people are bullying each other because of makeup? come on.. 
To me, this is a non existing question, and has always been a non existing question. But the more insight I become and the longer I worked in the industry, I saw a big problem in this.
Together, we must educate, explain and tell the businesses and other people that everything is not black or white.
Makeup has no gender. Makeup is for everyone.
Can not we all agree on that?
Please discuss in the comments! I’ll try to answer all I can!

Kisses and hugs

12 kommentarer




16:14 | April 14, 2018

“Du ska inte tro att du är något”

En sak som stör mig som har kommit upp vid fler tillfällen på jobbet är att jag inte riktigt vågar ta för mig, vågar inte prata för gott om mig själv osv.
Aida säger jämt att jag är för snäll och ödmjuk i allt..
Men det som ligger och gror i mig är att jag faktiskt blev tillsagd av en skolsköterska en gång just kring detta. japp, en skolsköterska..
Minns att hon tog in mig och en kompis som jämt bråkade om olika saker. Och denna gången hade min kompis uppfattat det som att jag hade skrytit om något
Vet ni vad sköterskan säger då? jag minns detta SÅÅÅ VÄL, det skulle lika gärna kunna varit förra veckan. SÅ hårt satte det sig i mitt huvud.
“-Man ska passa sig för att vara för mycket som tjej, då kan man uppfattas som skrytig och mallig, man ska inte tro att man är nåt, och så vill vi ju inte ha det, ellerhur?”
Jag bara satt där som ett stort frågetecken och fattade ingenting.. För mycket… wtf?? Jag hade ju inte gjort någonting, men ni vet, då börjar man som tolvåring tänka på allt man gör så att det inte “blir för mycket”
För det var ju en vuxen som sa åt mig att jag hade fel, och då var det ju rätt.. ellerhur?
Jag vågade liksom aldrig sticka ut, eller visa att jag var stolt över någonting jag skapat osv osv.

med åren och med flytten först till Linköping och sen till Stockholm så blev allt det där bättre. Jag vågade vara mig själv tillslut. Komma bort från småstaden hjälpte faktiskt mig otroligt mycket. Nu har jag inga problem med att sticka ut ur mängden. MEN… de där orden ligger fortfarande och gror i mitt huvud, och jag kan liksom inte gnugga bort dom. Det är som en liten demon som ligger där och skaver.
ibland känner jag att jag är världens power woman med hela världen framför mina fötter, sen finns det ändå nåt som ligger där och säger att.. “Näää, för du ska inte säga sånt”

Blir typ arg på mig själv och hoppas att föräldrar, lärare och skolläkare ALDRIG säger sådana saker till NÅGON, NÅGONSIN!
Du ska vara precis så mycket du själv vill, ta den plats du vill och speak your mind!
Det finns inget som heter att “Vara för mycket” och absolut inte som kvinna eller fittbärare. Punkt

Har ni också någon sån här grej som ligger och skaver och fortfarande påverkar er sedan ni var yngre?

 

ENGLISH:
One thing that really disturbs me, and that has come up on more than one occasion at work is that I never really think about myself as an awesome person that knows my shit.
Aida says I’m too kind and humble in everything I do ..
But this is actually stuck in me since like, fifth grade or so.. A school nurse actually said this thing to me..
Remember that she had a meeting with me and a friend who often fought about things. And this time my friend thought I was too much about something.
Do you know what the nurse says? I remember this SOOO WELL. It really got stuck in my head!
” You should never act like that, never be too much as a girl, people can think of you as braggy and cocky, and we do not want that, right?? “
I just sat there like a big question mark .. Too much … wtf ?? I had not done anything, but you know,  as a twelve-year-old, you start thinking about everything you do..
She was an adult, so she was right.. right?
I never dared to stand out, or show that I was proud of something I created etc etc.

Over the years I moved to bigger cities as Linköping and then to Stockholm, everything got better. I dared to be myself.
Getting away from the small town actually helped me. Now I have no problem standing out of the crowd. BUT … those words are still in my head “You’re too much”
It’s like a little demon lying there laughing at me.
sometimes I feel that I’m a power woman with the whole world in front of my feet, but then there’s still something over my shoulder that tells me .. “Don’t be too much”

I really hope that parents, teachers and school nurses NEVER say such things to ANYONE, EVER!
You should be as much as you want, take all the place you want and speak your mind!
There is no such thing as being too much. end of story.

Do you also have any of these things still haunting you from when you were younger?

49 kommentarer




19:01 | March 11, 2018

Hobbys och sånt.. Borde jag hålla på mer med musik igen?

Igår slog en grej mig. Linus satt i sovrummet med gitarren och frågade mig -“kommer du fortfarande ihåg hur man gör?”
Så jag satte mig en stund med gitarren och plinkade.. Ja, jag kommer ihåg, och kommer ihåg hur frustrerande det är att jag fortfarande inte kan ta ett F.. Och att det är så mycket som jag också har glömt.

Musik var alltid, och är väl egentligen fortfarande ett av mina största intressen, har alltid hållt på med musik på ett eller annat sätt, ända sedan jag var liten och Mariah Carey och Celine Dion var mina största idoler,
Jag har frågat mig en miljon gånger varför jag inte sjunger i en kör, eller har en karaoke-maskin hemma.. Eller varför jag inte bara spelar in grejer
Såg på The Greatest Showman igår och bara inser hur musik förtrollar mig, hur mycket jag älskar musikaler, hur mycket jag älskar musik, hur klyschigt det än låter.

Fun facts: Vi använde faktiskt musik för att ta fram olika produktnamn på kontoret för några veckor sedan.. Eftersom vi kom fram till att det är enklaste sättet för mig att framkalla känslor. Så jäkla häftigt egentligen, hur musik kan påverka så mycket, hur det kan göra en glad, ledsen, stark, kär.. vad som helst egentligen

Jag kanske ska börja spela igen..

Vad har du för relation till musik?
Vilken är din “power-låt” och finns det låtar du inte klarar av att lyssna på?

ENGLISH:
Yesterday, one thing hit me. Linus sat in the bedroom with the guitar and asked me – “Do you still remember how to do it?”

So I sat down for a while with the guitar and played a little .. Yes, I remember, and remember how frustrating it is that I still can not take an F ..
There are so many things I cannot remember anymore..

Music was always, and is still one of my biggest interests, I’ve always been into music in one way or another, ever since I was little and Mariah Carey and Celine Dion were my biggest idols.
I have asked myself a million times why I do not sing in a choir or have a karaoke machine at home .. Or why I’m not just recording stuff..
Saw The Greatest Showman yesterday and just realized how music enchantes me, how much I love musicals, how much I love music.

Fun facts: We actually used music to get different product names at the office a few weeks ago. Because we found out it’s the easiest way for me to get to my feelings. It’s so cool, how music can affect one so much, how it can make a happy, sad, strong, in love .. 

I might start playing again ..

What is your relation to music?
What is your “power song” and are there songs you can not listen to?

8 kommentarer





14:00 | March 8, 2018

Update om lipfillers

Nu var det ju ett tag sedan jag gjorde fillers i läpparna. 7 December för att vara exakt, alltså tre månader sedan.
Tänkte göra en liten utvärdering kring det för er som är nyfikna

Anledningen att jag gjorde det: Nyfikenhet. Jag gillar att testa nya saker
Hur mycket sprutade jag in? 0,5ml, vilket är det minsta man sprutar in tror jag? helt perfekt för mig

Hur mycket skillnad blev det? De tre första dagarna hade jag blåmärken och kände mig lite svullen. Svullnaden gick sedan ner och jag kände att jag hade en mer markerad amorbåge som gjorde det lättare att måla läpparna. Jag tyckte det kändes lite konstigt i början eftersom jag liksom “hade någonting i läpparna”, men den känslan gick över rätt så fort. Jag såg mest skillnad när jag log och skrattade, innan injektionen så åkte liksom överläppen in i munnen, och efter injektionen såg man “mer läpp” när jag log och skrattade. Det tyckte jag var himla fint faktiskt!
Linus såg ingen skillnad alls..

Hur länge höll det? Eftersom det var första gången så gick det ur kroppen väldigt fort. Efter en månad såg man nästan ingenting längre, och nu är det helt borta sedan länge.

Kommer jag göra det igen? Jag vet inte.. det kanske jag gör

Jag hade en bra erfarenhet kring hela grejen trots att jag var väldigt skeptisk och rädd i början. Jag har inte haft några komplikationer alls.

Jag ser inte på det här med ingrepp som en jättestor grej faktiskt, utan tycker att ALLA har rätten till sin egen kropp och ska få göra det dom själv vill utan att bli dömda för det. Så länge jag kan minnas har jag gillat att ändra på min kropp med tatueringar, piercingar, olika hårfärger, smink, eller tränat hårt ett tag och på det sättet modifierat min kropp.

Min intention är absolut inte att trigga igång någonting hos människor, och ska man göra något, ska man göra det för sin egen skull, inte för att följa ett ideal, eller för någon annan. Man bör alltid tänka igenom ordentligt.
Och för att vara helt på den säkra sidan, gå aldrig till någon bara för att det är billigt, eller någonstans där du får “2 för 1”.. gör din research, och gå till ett ställe där det jobbar professionella personer! Då är det oftast inte heller billigt. Men hellre lägga lite mer pengar på det, och att det blir ordentligt gjort.

HÄR kan du se före och efter-bilder

HÄR kan du läsa om dag 2-3

Alla får såklart ha sin mening om detta. Och jag hoppas ni uppskattar min ärlighet.

Stor kram!

 

ENGLISH

It was a while since I did lip fillers. December 7:th to be exact, three months ago.
Here is a little evaluation if you are curious about it!

The reason I did it: Curiosity. I like to try new things
How much did I inject? 0.5ml, which is the smallest amount you inject I think? perfect for me
How much difference did it make? The first three days I had bruises and felt a bit little swollen. The swelling then went down and I felt I had a more prominent cupids bow that made it easier to paint the lips. At first it felt a little strange because I “had something in my lips”, but that feeling disappeared quite fast. I saw the most difference when I was laughing and smiling. Before the injection the upper lip kind of “went inside” my mouth, and after the injection, I saw more of the lipwhen I was laughing and smiling. Which I really liked!
Linus saw no difference at all ..

How long did it last? Because it was the first time I did it, it went out of the body very quickly. After a month it was almost gone, and now after three months, it’s long time gone.

Will I do it again? Maybe, maybe not

I had a good experience around the whole thing, although I was very skeptical and afraid at first. I have not had any complications at all.

I do not look at this as a huge thing, I think that everyone has the right to their own body and should make it their own will without being judged. As long as I can remember, I have changed my body with tattoos, piercings, different hair colors, makeup, or exercised hard for a while.. 

My intention is definitely not to trigger anything, and if you do something, you should do it for your own sake, not to follow an ideal, or for anyone else. You should always think about it before you do anything,
And to be on the safe side, never go to anyone just because it’s cheap or somewhere where you get “2 for 1” .. do your research, and go to a place where professional people work! Then it’s usually not cheap either. But rather spend more money on it, and it will be done properly.

Here you can see before and after pictures

Here you can read about day 2-3

Of course everyone have their opinion about this. And I hope you appreciate my honesty.

Big hugs!

2 kommentarer