17:06 | May 30, 2017

När främlingar tar sig rätten att kommentera ens utséende

when strangers are commenting on the way you look

Artiklar,Uncategorized

Hej finisar! Jag tänkte ta upp lite ang saker främst vi kvinnor, och även män samt ickebinära ständigt får höra på stan ang vårt utseende och vad vi borde göra och inte göra för att passa in i deras norm. Främlingar, eller vänner också för den delen som kommenterar hej vilt och tar sig rätten till att kommentera hur du ser ut
Saker som“- Var inte så allvarlig, du skulle vara mycket sötare om du log”, “-Shit, vilken sjuk frisyr”, “-Gud vad du är smal, du ser nästan anorektisk ut”, “- Jag ska lägga min sperma på de där äckliga röda läppstiftet du har på dig” “-Är du en sån där lesbisk eller”… det är bara några saker jag fått höra från främlingar på stan. Och jag är så TRÖTT på det! Att inte bara kunna få vara, få klä sig hur man vill, få sminka sig hur man vill, eller få vara hur man vill utan att någon annan ska kommentera..
-Upplever du ofta att okända personer/vänner ofta kommenterar ditt utséende?
-Vad är den absolut värsta kommentaren du fått höra från någon?
-Brukar du göra något åt det? Säger du ifrån? Har du några bra tips till dina medmänniskor?

Jag vill till slut ge massor av pepp till dig!! För det spelar ingen roll om du är smal, tjock, har galna kläder, grönt hår, har massor av smink, eller inget smink alls.
Du är perfekt precis som du är. Din kropp, och ingen annan än DU äger den. <3

/Hey!
I want to talk about things that mainly women, even men as well as non-binary people constantly hear about the way they look and what we should do and not do to fit other peoples standards.

Things like “- Do not look so serious, you would be so much cuter if you smiled”, “-Shit, what a sick hairstyle”, “-God your skinny, you almost look anorectic”, “- I’m gonna put my sperm on that disgusting red lipstick you’re wearing “” Are you one of those lesbians? “… these are just a few things I’ve heard from strangers. And I’m so tired of it! 

– Do you often find that unknown people / friends often comment on how you look?
– What is the worst comment you have heard from someone?
– What do you do about it? Any tips for your brothers and sisters?

Finally, I want to give you lots of positive spirit !! Because it does not matter if you are thin, big, have crazy clothes, green hair,  lots of makeup, or no makeup at all.
You’re perfect just the way you are. it’s your body, own it<3

16:54 | May 22, 2017

Jag skriver inte om produkter bara för att tjäna pengar!

Allmänt,Artiklar

Ibland blir jag så trött. Har läst på en blogg att folk skriver att de inte känner att de kan lita på mig pga att jag skriver om så mycket saker och att jag känns “Köpt” och att det är samarbeten hit och dit..

Det jag blir så irriterad på är att många inte har någon som helst koll på hur den här världen funkar. Allt ÄR faktiskt inte sponsrat och pengaindrivande, LÅNGT ifrån allt.. jag skriver inte om grejer bara för att tjäna pengar! Har aldrig gjort.
Jag kunde haft hur mycket samarbeten som helst, och kunde säkert tjäna sviiiinmycket pengar, men jag tackar ofta nej pga att jag vill behålla min trovärdighet.
Jag skriver om produkter för att tipsa er och visa er det senaste från makeupvärlden!
Och vet ni.. jag KÖPER faktiskt makeup också. Och även om mycket är ett pressutskick så ger jag alltid min ärliga åsikt om produkten, och varför jag inte dissar massa produkter, är det pga att jag vill ha en positiv touch på min blogg och inte såga en massa grejer, jag fokuserar helt enkelt på det positiva och visar upp grejer jag gillar. Jag vill helt enkelt inte ha en för negativ feeling på mina sociala medier

Hur vet man då att jag får betalt för mina inlägg?
Man vet att jag får betalt när jag skriver att det är “I samarbete med”
Det betyder att ett företag (I de flesta fall) betalat pengar för att få synas på mina sociala medier. MEN, det betyder inte att jag gör vilka samarbeten som helst, jag är alltid noga med att ha provat produkten innan så jag verkligen VET att jag gillar den.
När det gäller mitt eget märke LH cosmetics så måste jag också skriva “I samarbete med” pga att det blir reklam för mitt varumärke, detta får jag såklart inte betalt för, men någonting jag måste göra iallafall. It’s the law liksom..

Vad gäller te.x pressresor jag ibland åkt på så har det aldrig funnits tvång att skriva om själva resan, jag får heller inget betalt för dessa resor. Dessa är till för att man ska få veta mer om märket och att man ska få ta del utav deras nyheter och produkter, sånt som jag som influencer behöver veta för att kunna berätta mer för er.
Att jag då hashtaggar eller taggar märket i en post betyder inte att det är avsiktlig reklam för dem eller att de sagt till mig att tagga dem.. jag blir så irriterad att man inte längre ens kan nämna ett märke man genuint gillar och vill supporta det utan att folk tror att det är reklam och att man blir anmäld till reklamombudsmannen..

Ni som jobbar med sociala medier: Vad tycker ni om hela grejen att man numera nästan är rädd för att anmälas till reklamombudsmannen för att man råkat missa skriva att det är ett pressutskick eller ett samarbete. Jag nojar över det varje dag.. man får liksom inte vara mänsklig längre. Det är så att jag själv börjar tveka ibland vad som är rätt och vad som är fel.

Hur tycker ni att influencers överlag hanterar detta?

Gör det en post mindre attraktiv när det står “I samarbete med” överst i inlägget? (det måste nämligen stå både överst och helst längst ner i inlägget också)

Berätta vad ni tycker helt enkelt! 🙂

Nu ska jag snart ha kund här. Puss o kram!

 

/English translation is coming later. Use google translate if you are curious 🙂

14:30 | May 19, 2017

Om att ta illa upp när kunder vill sminka sig själva

About getting hard feelings as a makeup artist

Allmänt,Artiklar,Dagens fråga

Fick en intressant fråga i förrgår eller igår om hur jag ser på när kunder jag jobbar med vill lägga sista touchen själva, eller göra sina egna bryn osv.. Tar jag som makeup artist illa upp då?

Såhär skulle jag säga att det är.. Jobbar jag tex med en känd profil som vill ha smink till en plåtning/event/gala tar jag självklart inte illa upp om denne vill göra te.x sina bryn eller fransar själv. Det hade jag nog säkert också velat göra. De flesta brukar inte klaga eller vilja ha några större förändringar, och om det är så måste jag som makeupartist vara lyhörd och möta kundens behov. Samtidigt som jag ju vill lämna kunden så att denne är nöjd. Ett tips när man jobbar med profiler och kända människor är att kolla på bilder och googla, kolla instagram på hur personen faktiskt brukar se ut och sminka sig så att du inte gör något helknasigt som hen inte känner sig bekväm i. Ha koll! Men var samtidigt inte rädd för att tipsa om annat som du kanske tycker att personen i fråga passar väldigt bra i!

Men är jag däremot anlitad för ett företag för att sminka modeller skulle jag inte gå med på att modellen skulle få ha synpunkter eller göra mejken själv eftersom jag då är anställd av kunden för att göra ett specifikt jobb och då kanske makeupen ska vara på ett speciellt sätt för att passa kundens önskemål. Jag är ju där för att göra ett jobb. Och även modellen. Jag har varit med om fall där modeller gått in och tvättat av eller tagit bort ögonskugga för att hen inte tyckte det passade på hen. Och det förstör både för mig, och hela teamet då jag måste sminka om, vilket tar tid från alla. Det är alltså inte upp till modellen hur makeupen ska se ut vid sådana här tillfällen.

Så, jobbar jag med profiler så kan de gärna få ha synpunkter och jag tar inte illa upp alls, eftersom de har ett varumärke och kanske en viss image att leva upp till och jag försöker då möta deras behov.

Men, har en kund anlitat mig för att sminka modeller till tex. en kampanj, DÅ får inte modellerna röra sminket. Då är det snarare kunden som kan ha önskemål ang. att det ska vara mer eller mindre mejk, och då lyssnar jag såklart på dom och tar till sig utav deras kritik.

Som makeupartist ska man inte ta kritik personligt, all typ av kritik gör att man utvecklas på ett eller annat sätt och man måste alltid vara lyhörd och lyssna på vad kunden vill ha. 🙂

Hur känner ni som jobbar med makeup inför denna frågan?

/Got an interesting question yesterday, or was it the day before yesterday (?) about how I feel when I’m working with clients who want to put the last touch on themselves, or make their own brows, lashes etc. Do I take it personally?

This is how I feel ..If I work for example with a well-known profile who wants to have makeup to  a party/event/ gala, then I don’t care if they want to put the last touch on themselves.. Most people usually do not complain or want to make any major changes, and if so, I have to meet the customer’s needs as a makeup artist. I want to leave the customer satisfied. A tip when working with profiles and celebrities is to look at pictures on google or instagram to get to know how the person prefer to look and how their make up is done so you don’t go crazy and does something out of their comfort zone..  But at the same time, do not be afraid to talk about trying new stuff if you think it suits the person better.

On the other side, If I’m hired for a company to do a photo shoot for example, I would never let the model touch the makeup. why? because I’m there to do a specific job and maybe the makeup should be in a specific way. I am there to do a job. And also the model. I know cases where models went to  the bathroom to remove eyeshadows because they thought it was too much. And that ruins my job, and the whole teams job. it’s not up to the model how the makeup is done.

So, to sum this up, If I work with celebrities, I have no problem with them having comments and I do not mind at all because they have their image and I want to meet their needs as much as I can.
AND, If I’m hired for a company to work with models for example. A campaign, I WOULD NOT let the models touch the makeup. 

How do you feel about this question?

13:29 | March 15, 2017

LH Cosmetics lanserar på KICKS!!

Lh cosmetics is launching at Kicks

Allmänt,Artiklar,Events

(I samarbete med LH cosmetics & kicks)

TJO!
Har ni missat min instagram idag så ska jag berätta en sak som jag gått och hållit hemligt länge nu!
Nämligen att LH cosmetics inom kort kommer att lanseras både på Kicks.se och i butik i Sverige, Norge och Finland!! HUR SJUKT ÄR INTE DET??? 
Startskottet går när Kicks flagship store i Göteborg öppnar den 27 April, och då kommer såklart jag och LH cosmetics vara där.. och även med lite nyheter som vi släpper såklart 😉
Det släpps även online den 27:e och går ut i resten av butikerna under årets gång.

Är ni peppade? Jag behöver typ nypa mig i armen för att fatta att det är sant!

/ I must tell you a secret that I’ve kept for sooo long now!
LH cosmetics will soon be launched both on Kicks.se and in stores in Sweden, Norway and Finland !! How sick is that??
It all starts when Kicks flagship store in Gothenburg opens April 27, and then of course me and LH cosmetics be there .. and also with some news of course 🙂
There will also be released online on the 27th and rolling out to the rest of the stores during the year.
Are you excited? I need to type pinch my arm to even believe it!

 

 

20:44 | March 14, 2017

Ett personligt inlägg om vägen hit

Allmänt,Artiklar,HANG WITH ME
Jag har alltid varit en tävlingsmänniska, 0 eller 100. Har jag väl gett mig in på något ger jag mig inte förrän det sker. Eller så skiter jag i det, det finns liksom inget mellanting.
Jag märker också ganska fort om jag är bra på något eller inte.
När jag började med smink så märkte jag att det var något jag faktiskt var bra på. Jag var snabb som fan, lärde mig fort och tyckte det var väldigt roligt.
Men samtidigt som jag gick en makeupskola, något som verkar väldigt lyxigt för många människor, och även för mig, så bodde jag i en husvagn på en camping i Ängby i Stockholm. Jag hade inget rinnande vatten, ingen toalett eller dusch. Allt sånt fick jag fixa i ett litet hus några hundra meter bort från husvagnen. Jag hade ingen dator och heller inget internet. Jag satt och sökte lägenheter och jobb på 7-elevens små ”internet-caféer” och skämdes något enormt över min situation. Men på något sätt var det ju ändå coolt att bo i Stockholm, men att jag bodde i en husvagn, det ville jag inte prata med folk om.
Men det var nog också i husvagnen jag blev väldigt kreativ och tvinga mig själv att lösa saker och ting på egen hand. Bli min egen McGyver. Allting var såklart krångligare än vad det varit att bo i en lägenhet, både ekonomiskt och på andra sätt, men jag löste det ändå, jag blev mästare på att lösa saker på mitt eget sätt.
Efter ungefär tre månader, lagom till det började bli kallt ute så fick jag en lägenhet via skolan där jag bodde tills utbildningen var klar.
Jag jobbade/praktiserade i butik när jag inte gick i skolan, men fick betalt i produkter eftersom jag inte var färdigutbildad.
Men äntligen hade jag iallafall ordentligt tak över huvudet och en toalett!
Men jag trivdes aldrig i Stockholm, jag kände mig väldigt ensam, och gick in i nån form av indentintetskris, kände att jag inte riktigt hade någon att prata med heller eftersom jag inte kände en enda människa i Stockholm, förutom några vänner jag fick via utbildningen.. vem var jag egentligen? vem ville jag vara? och vad ville jag göra med livet? Jag ville inte bo i Stockholm iallafall.
Jag flyttade hem till Sölvesborg igen efter utbildningen, började jobba som säljare för Nivea, Garnier och Loreal och var runt i olika butiker i södra Sverige, vilket jag heller inte trivdes med speciellt bra, jag fick ju aldrig sminka någon eller på något sätt vara kreativ. Och om jag ska säga det själv var jag ingen speciellt bra säljare eftersom jag redan då förespråkade att man kan använda en produkt till flera saker.
Jag jobbade även på medborgarkontoret i Sölvesborg ett tag, bokade hotell åt folk och såg till att saker och ting löstes där, försökte leta upp fotografer att jobba med så jag fick göra det jag älskade mest, sminka!
Sen såg jag att de sökte butikspersonal för att öppna make up store i Kristianstad, jag sökte och var en av tre som fick jobbet. Där jobbade jag ett tag innan flyttlasset gick till Linköping. Och det var också där jag började blogga lite smått. Jag hade som mest fem jobb samtidigt i Linköping, bla, telefonförsäljare, diskplockare på en nattklubb och servitris.
Men jag började hitta mig själv där i Linköping, jag började frilansa mer och visste att det var makeup jag ville göra.
Jag fick roliga jobb via Make up store och var i Stockholm ofta, träffade mycket folk och fick vara kreativ. Men sa till mig själv att jag aldrig skulle flytta dit igen, hade alldeles för dåliga minnen därifrån. Eller, dåliga var de egentligen inte, det kändes bara inte bra.
Vad gällde bloggen så hade jag då en liten kompaktkamera, ett fönster, samt muggar, koppar och kastruller som stativ. McGyver var i farten igen. Fick liksom ta vad som fanns hemma för att lösa situationen, provade mig fram med olika ljus och tekniker för att se vad som funkade bäst, budget för annat än att betala hyra och mat fanns inte då.
Bloggen växte sig större, vilket jag inte var beredd på, jag var inte van att stå i rampljuset och kände mig obekväm på mingel och releasefester, vem var jag att vara där egentligen?
Det var inte alls vägen jag tänkte jag skulle gå, men efter ett par år tänkte jag att.. varför inte testa? Jag har alltid försökt följa mitt hjärta och gå den väg som känns bra för stunden, så jag försökte kombinera sociala medier och makeupartisteriet så gott jag kunde.
Jag flyttade till Stockholm igen efter fem år i Linköping och kände mig inte så ensam längre då många av mina vänner, och pojkvän nu också bodde där. Jag hade under åren skapat mig ett kontaktnät vilket skulle betyda ungefär allt för mig. Kontakter är i många fall SÅ många gånger viktigare än vad som står på ditt CV.
Men det kliade i mina fingrar, jag ville inspirera folk, och såg möjligheterna via sociala medier.
Det blev mer och mer sociala medier under åren som kom, och jag tog mindre jobb som  frilans.
Och sen kom youtube och kontakten med Bangerhead som sedan skulle leda mig till att jag skulle starta LHcosmetics.. Och jag vill typ nypa mig i armen varje dag för att verkligen försöka förstå att det är sant.
Jag lever verkligen mitt liv till 110% just nu, jag tävlar bara med mig själv och ingen annan. Jag känner mig stark. Jag kan säga idag att jag är stolt över mig själv och vad jag har åstadkommit under åren..
Jag är glad att det började som det gjorde, på en camping i Ängby, jag tror mycket av min kreativitet och mina tankar kring det jag gör idag började gro där.
Saker skiter sig såklart ibland, men då får man bara ta fram sin egen lilla McGyver och lösa det! För om man verkligen vill att det ska lösa sig, så löser det sig alltid på nåt vis, man får bara tänka ett steg längre. För saker kommer förmodligen att skita sig igen, men då löser man saker. Se lösningar, inte problem.
MEN, även om åren gått så känner jag mig fortfarande obekväm på mingel, och röda mattan gör mig jävligt nervös..
Jag har helt ärligt fortfarande inte hittat mig själv till 100%, och kommer nog aldrig att göra det.
Men vet ni, jag är nöjd med det!Tack mamma och pappa för att ni släppte iväg mig som vilsen 18-åring för att bo i en husvagn i Stockholm.. Jag är så glad att ni trodde på mig och litade på mig! <3
Tack Linus för att du är en jävla klippa som hjälper mig i vått och torrt.
Och tack ALLA ni som läser och stöttar och peppar varje dag, ni betyder mer än vad ni någonsin kan tro! Alla era kommentarer och fina ord, ni är magiska!
Ha alltid visioner, tro på dig själv! allt går om man vill riktigt jävla mycket. Livet är inte alltid en dans på rosor. Man får bara leka lite McGyver ibland
Kärlek <3
/For english, use google translate until I have translated this pretty long post 🙂