Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

10:55 | December 17, 2017

Arg på min kropp

Jag är så arg, så arg på min kropp, och arg på att den varit dålig sedan jag var 16 år.. Känslan över att inte kunna bestämma över sin egen kropp, är vidrig
Ni som följt mig vet att jag har en reumatisk sjuksdom som gör att jag har ont i höftlederna vilket gör det jobbigt för mig att gå, sitta, springa, ligga.. bara en sån sak som att stå på ena benet och ta på sig en strumpa är en kamp.. när jag har ont så GÅR det inte. Då måste jag sätta mig ner.
Jag är väldigt hindrad till vissa saker, sitter jag på ett flygplan eller i en bil för länge så får jag myrkryp och nästan “ångestkänslor” i höften, vilket har fått mig att känna obehag inför långa flygresor då jag vet att en hel vecka eller mer kan bli förstörd om jag sitter still för länge på ett flyg eller i en bil där jag inte kan röra mig som jag vill. Frustrationen över att kroppen är någonting annat än det jag vill, är så jävla jobbigt ibland!

Jag är så jävla trött på att vara konstant trött, att inte kunna bära mina egna väskor eller lyfta saker som om jag vore nån jäkla översittartyp. Jag pratar sällan om hur jag tycker eller känner om detta för att jag inte orkar, och jag vill inte tynga folk med mina problem. Jag är liksom trött på att dra historien om att “jag är sjuk” hela tiden. Just för mina problem inte syns så tas en inte på allvar på samma sätt.. Så ibland biter jag i det sura äpplet, och sen är det jag som får ta skiten i efterhand..
Jag pratar knappt med Linus om hur jag känner liksom.
I samband med skoven kommer också alla eksemen. Just nu ser min rygg ut som hej kom och hjälp mig tex.. Kortison är min bästa vän just nu.
Och som grädden på moset så verkar det som att sjukdomen nu spridit sig till min högra hand. Har faktiskt inte kollat upp detta ännu, men det är väldigt typiska symptom, vaknade en morgon för några veckor sedan upp med en röd och ömmande knoge. Och jag blir så jävla trött på skiten..
Ska nu mitt enda arbetsredskap, min högerhand ta stryk också? varfööööör??

Jag kan bli så trött på detta, samtidigt som jag vet att detta är en kronisk sjukdom. Jag kommer alltså alltid att ha den, och troligtvis kommer den även bli värre med åren.
Det är medvetenheten som gör att jag känner mig stark. Jag kan inte göra mig av med sjukdomen, därav måste jag göra det bästa av situationen, även om det är tufft ibland. Jag KAN inte deppa ihop. Jag vill verkligen inte att det ska få hindra mig från vad jag tycker är roligt, och jag vill kunna leva fullt ut även om jag har ont. Nu kanske jag inte kan leva fullt ut, jag kan fortfarande inte springa i skogen eller vara aktiv som jag var innan. Men jag får göra andra saker, kompensera, Och även om jag är arg på att jag har en dålig kropp, så funkar den iallafall hyfsat bra.
Jag har alltid haft en positiv syn på saker och kan verka naiv. Men tror också det har tagit mig långt i livet. Skulle min högerhand bli helt trasig får jag väl öva på att bli vänsterhänt! Svårare än så kan det väl inte bli? eller?
Jag ska iallafall fortfarande hoppa bungyjump när jag är 75!

Puss o kram!

 

ENGLISH: 

I’m so angry, so angry at my body, and angry that it has been bad since I was 16 years old. The feeling of not make decisions over your own body is awful
I you have followed me you know that I have a rheumatic disease that causes me pain in my hips that makes it difficult for me to walk, sit, run, lie down..
Such an easy thing  as putting on a sock standing on one leg is a fight .. 
Some things is very hard for me, like sitting down on an airplane or in a car for a long time for example, so I almost get “anxiety” in my hips. So, knowing that a whole week or more can be ruined if I sit still for a long time on a flight or in a car is not what I want, but that’s reality.

I’m so damn tired of being constantly tired, not being able to carry my own bags or lifting things as if I were some kind of diva.
I rarely talk about how I feel or know about this because I do not want to obscure people with my problems. I’m tired of telling people “I’m sick” all the time.
Just because my problems are not visible, I’m not taken seriously in the same way. 
I barely talk to Linus about how I feel..

And on top of that, it seems that the disease now spread to my right hand. It’s very typical symptoms, woke up a morning a few weeks ago with a red and sore knuckle. And I’m so damn tired of this shit ..
MY ONLY WORK TOOL, my right hand? really??

I get so tired of this, but while I know this is a chronic disease, that also makes me feel strong. I have to make the best of every situation, even if it is sucks sometimes. I really do not want this to stop me from what I think is fun, and I want to be able to live fully even if I’m in pain. Well, maybe I can not live fully, I still can not run in the woods or be active as before. But I can do other things, compensate, and even though I’m angry with my body, it works okay..

I have always had a positive view of things and can seem naive. But believe it has taken me a long way in my life. Should my right hand be completely broken, I just have to try my left hand? right?
I’ll still be bungy jumping when I’m 75!

Kisses and hugs!


45 kommentarer



45 kommentarer om “Arg på min kropp”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • I hope you get better Linda! You are my hero and I look up to you for your talents and strength.

    Många kram,
    Bella

    Reply
  • Thank you Bella <3

    Reply
  • You’ve got this!

    Reply
  • I know I’ve got this! It’s just hard sometimes <3

    Reply
  • Åååh känner igen mig så väl i detta. Har också en kronisk sjukdom, lupus, som gör att jag har ont överallt lite hela tiden och jag kan vara så svag ibland. Jag har problem att hålla upp kameran emellanåt och får sjuka kramper i mina händer, mina knän håller på att alla isår också. Så djävla jobbigt och jag hatar det. Men det finns styrka i det också; vi är starkare än många andra på grund av våra sjukdomar. Vi är krigare Linda, även om den vetskapen inte gör så mycket alltid. Skickar massor av kärlek till dig i alla fall och hoppas på att ditt skov lugnar sig snarast. xx

    Reply
  • Vi ska aldrig sluta kämpa och vi är så jävla starka! <3 kram på dig!

    Reply
  • Förstår er båda. Har också Lupus med stora reumatiska besvär och viss annan orga påverkan. Önskar er all styrka.

    Reply
  • Som någon som också kämpar med en reumatisk sjukdom, så vill jag bara säga att det är helt okej att vara frustrerad över sin kropps usla förmågor! Känner mig så väl igen mig i vad du skriver och speciellt hur du beskriver flygresorna och hur det sätter spår i veckor framåt!
    Vad jag ville med det här var att säga att du inte är ensam, och det kan vara ganska skönt att höra ibland ❤️

    Reply
  • Tack fina! Vi kämpar tillsammans <3 kram!

    Reply
  • Åh, vet preciiis hur du är! Har samma sak själv, fast haft det sen jag var 2. Alltid haft värst i knäna och få tagit kortisonspruta. Men så för ett år sen ca så började det med en svullen handled som sen spred sig till fingrarna. Alltid haft panik inför att det ska sprida sig till händerna och att dom ska bli sneda och knöliga. Men så pratade jag med min reumatolog som gav mig cellgifter. Fick tabletter till en början men mådde illa 5 av 7 dagar så detgick inte. Fick sen sprutor och ”oh My god” inte haft ont sen dess, sååå himla skönt!!! Vet ju att det blir värre den här årstiden dessutom, men fråga din läkare. Det är så värt det! Hör av dig bara om du undrar över nåt så kanske jag kan svara 🙂 ta hand om dig! /Terese

    Reply
  • Jag har också fått tabletter, men tycker de hjälper sådär.. vågar inte prova sprutorna pga att min mamma mådde fruktansvärt dåligt av dem. Skönt att du mår bra! Måste kännas helt fantastiskt! <3

    Reply
  • I know it can be hard, my mother in law has the same disease. Be strong, try to keep your mind safe.

    Reply
  • Jag vet så väl hur det känns, jag har något som heter eds. Det är relativt ovanligt och inte ens flera läkaren har någon koll på det, tog mig över 10 år att få en diagnos och jag tas aldrig på allvar. Jag kan inte bära något tungt själv, ses som gnällig så jag säger inget. Mina knän är kassa, min höft är dålig, mina fötter lika så, har konstant ont i ryggen, värst av allt är högerhanden och jag har problem med enkla saker som att skriva, så jag förstår precis hur det känns och att det inte syns utanpå. Precis som du säger så får vi kompensera på andra sätt och du om någon har ju verkligen lyckats med det, ser upp till dig något kopiöst! Fortsätt göra det du gör!!

    Kramar från en annan Blekinge tjej x

    Reply
  • Kan relatera till det där med 10 år. tog 10 år för mig också att få diagnos. Visst vill man bara gå runt med en skylt i pannan ibland där det står “Var rädd om mig, jag har ont” typ..
    Tack för dina fina ord <3 hoppas det blir bättre för dig! kram

    Reply
  • Fortsätt kämpa Linda och försök ha den positiva inställningen till livet ändå! Jag själv lever med diabetes typ 1 sen 18 år tillbaka (fyller 22 på tisdag) och precis som du, och många andra krigar vi med en osynlig sjukdom mot alla möjliga fördomar! Vill bara säga att jag följt dig i många många år och du är och har alltid varit en förebild för mig, fortsätt kämpa och låt dig själv ha både bättre och sämre dagar, det är naturlig❤️

    Reply
  • Styrkekram! Vet hur det känns att inte få ha nån kontroll över kroppen, i mitt fall min syn! Har en näthinnesjukdom som gör att mitt synfält sakta men säkert blir mindre. Så frustrerande att vara hindrad att göra saker man vill göra! Visst anpassar man sig till en viss del men mentalt är det inte alltid så lätt!

    Reply
  • Har också en dålig “diagnosdag”… Konstant trött av av olika anledningar som inte heller syns utåt. Spänningssmärtor som kommer så fort jag gör något minsta ansträngande träningsmässigt, och jag som tidigare ÄLSKAT träning och haft drömmmar om att blir tävlingsboxare. Mina problem är verkligen inte stora, och jag är ofta väldigt tacksam över att det bara är detta jag har. Men ibland får en bli arg och bitter! Det är helt okej. Och i perioder får en ta det dag för dag, ibland timme för timme. Det är lätt att fokusera på att det kommer vara så här HELA livet, hur ska jag orka resten av mitt liv?! Då känns det omöjligt. Men dag för dag går det! Och när det är bättre perioder, då jävlar får vi njuta! Det är starkt av dig att dela med dig av detta, det hjälper andra i liknande situationer och uppmärksammar diagnoser som inte syns och därmed ofta inte får förståelse. Jag hoppas att Linus ändå förstår hur du har det och kan vara ett stöd när det är jobbigt. Jag vet att det är jobbigt att behöva prata om det, det kan kännas som att det då tar ännu större plats i ens liv, men om den en pratar med bara lyssnar och förstår, så blir det faktiskt lite lättare.
    Kram!

    Reply
  • Ja att inte kunna bestämma över sin egen kropp är verkligen hemskt, och att typ inte bli trodd för att det inte syns utanpå….. Jag tror ändå att det är nyttigt att prata om det med iaf någon. Men jag vet att det är lättare sagt än gjort, jag gör det inte. Tack ändå för att du tar upp detta. Kämpa på! Kram

    Reply
  • Ja det suger att inte kunna välja själv liksom. Jag vill prata om detta pga att jag vet att jag inte är själv! Och jag vill inte att det ska vara ett tabu! Kram ❤️

    Reply
  • Skickar styrkekramar <3

    Reply
  • ❤️❤️

    Reply
  • Hej Linda

    Usch så tråkigt det har blivit värre med din reumatism. Förstår dig för har samma kroniska sjukdom och det värsta sitter i mina handleder och knä. Men genom hård styrketräning (som tur har jag funnit stark kärlek till) så har smärtan dämpats. Dessutom går jag på återbesök hos min reumatolog där vi gör massor av tester så kanske något att kolla upp för dig? Medicinen jag tar hjälper faktiskt även om de känns mindre kul att vara fast med tabletter livet ut. Men kunde ju vara värre.

    Kärlek till dig Linda! Från Nathali på Instagram @nathalisbeautychannel ❤️

    Reply
  • Hej Linda!
    Min mamma lider av psoreasisartrit, det bröt ut för henne i 20-åren och i en början fick pappa, i starten av deras förhållande, klä på henne på morgonen. Hon hade smärtor i nästan varenda led! Det positiva som jag vill gå sagt med detta är att även om hon idag har ett par stelopererade fingrar så Mår hon bra och fungerar som vilken annan person som helst! De har en egen gård som dem konstant jobbar på och våra hästar som dem tränar var och varannan dag! Hon tar självklart mediciner i form av sprutor av och till och det är dem som har fått henne att kunna leva normalt idag. Dem fanns inte när hon blev diagnostiserad med sjukdomen, men mediciner utvecklas hela tiden. Nu vet inte jag hur det ser ut i medicinväg med din sjukdom men det jag vill komma fram till är att även om det kanske inte finns något som hjälper nu så kan jag garantera att du inte kommer behöva känna dig såhär i resten av ditt liv. Kämpa på❤

    Reply
  • Fina Linda! Jag känner så mycket med dig! Det är skitjobbigt att ha en kropp som inte gör som man vill. Det vet jag. En gång i tiden var jag dansare och älskade kroppskontrollen. Idag är det ett minne blott. Jag, precis som du, får skov. Och det är fruktansvärda perioder. Dålig kost, träning och årstid kan dra igång mina skov. Värst är det på våren. Och så har jag psoriasis så den blommar ut på huden. Jag får även ångest och en hjärndimma som får mig att verka helt borta i kommunikation med andra. Som att jag är där men min hjärna är inte närvarande. Det är så obehagligt. Träning älskar jag men kan inte springa mer. Det är en sorg men det finns andra sätt att träna på och får hitta kommunikation till min nya kropp. Jag fixar ju inte heller att lyfta mina resväskor, det kan förstöra allt i kroppen. Det snackas om att jag har fibromyalgi. Men jag vill bara skriva, fortsätt kämpa! Så bra att du skriver om detta. För ingen ser vad vi med osynliga sjukdomar går igenom då får vi prata och skriva om det! Ta hand om dig! Kram och krya ❤

    Reply
  • I feel for you and agree that chronic illnesses make you stronger. I’ll glad you’re not letting it run your life but of course it doesn’t change the fact that it limits you. I also have an “invisible illness” where I look fine on the outside but my body hates me. If I took sick days off of work I would never work. Over exerting myself makes me worse and my condition is declining but what is life if we don’t explore and create and work? We were designed to do so. And as long as my hands still work I will continue to pursue at least the life that I’m able to grasp. All the best from a fellow fighter. Xx

    Reply
  • Tycker det är väldigt fint av dig att fortsätta dela med dig av det här, det finns mycket kraft bara i att inte känna sig ensam! Ta hand om dig ❤️

    Reply
  • Hey Linda! I can relate to you so much. I have a tear in my left hip (and some days it seems my right side kills just as bad). I can’t sit, stand, lay down, etc. for too long or I get severe cramping pain. I have to do stretches twice a day for about 45min. each and its so time consuming. I also have a disorder called dysautonomia which means half the functions of my body don’t work completely normal. It’s a lot of symptoms and hard to describe in this little box, but to everyone I look fine, same as you. No one takes me seriously because I look okay even though I’m not. Just know you’re not alone in fighting and have to modify your everyday tasks because I have to do the same. We’re stronger people because of it and anyone who doesn’t have a health issue will never understand what we go through and it’s worthless trying to explain to anyone. There will be hard days that make you wanna break down but that is okay to do. Just keep moving! You inspire me so much cause I’ve always wanted my own makeup line and work for myself because I couldn’t handle the stress of someone else barking down orders at me and giving me a ton of work to do. The mental stress becomes physical fatigue. You’re a strong, inspirational woman and it’s okay to vent about the health issues sometimes. Keep going! Much love?

    Reply
  • You’re a fighter? you are an inspiration in make up and dealing with a cronic illnes. Stay strong and take care ?

    Reply
  • Åh, jag vet precis hur det är när ens kropp bara går en i motvind! Man tappar hopp och ork vissa stunder och det är okej.

    Jag vet inte hur dina matvanor ser ut, men jag rekommenderar verkligen att prova utesluta mjölkprotein, socker, gluten och kött helt ur kosten minst 6 månader för att se om de blir bättre. Jag märker stor skillnad på mina eksem och jag har hört så många som märker skillnad på sin värk i kroppen också.

    Sryrkekramar!

    Reply
  • Vet precis vad du menar. Jag har multipel skleros och den där ilskan på att kroppen inte funkar som den ska när man är ung och tillsynes frisk är så outhärdlig. Att varje dag dra historien om sjukdomen driver mig till vansinne. Du är så stark och fantastisk och absolut inte ensam! Stor kram!!

    Reply
  • So sorry to hear this Linda. I don’t know much about it but I do know turmeric / curcumin helps with pain and inflammation. Try making some golden mylk sometime.. it’s delicious.. sort of like a chia tea. It could maybe help you even if it’s just a little. It helped my moms tendinitis go away! Or if you don’t like the taste, curcumin pills 🙂

    Love your work keep it up. We all have our battles but that’s what makes us artistic people so creative. xx feel better soon

    Reply
  • Ja det e skit med kroniska sjukdomar!!! Har själv ehlers downlos syndrom vilket för med sig bl.a. kronisk värk men mycket mycket mer. Det svåraste är att det är ett funktionshinder/sjukdom som inte syns och få omgivningen att förstå varför man ibland ringer/smsar på kort varsel att men inte kan komma för man e sängliggandes när man dagen innan var ”normal”. Och jobbet ska vi inte prata om! Ibland vill man ge upp men helvete heller jag ska inte leva med min sjukdom min sjukdom ska fan leva med mej!
    Måste pratas mer om osynliga sjukdomar!
    Massa kärlek och god jul å gott nytt år!
    Puss

    Reply
  • Hope things getting better..

    Reply
  • I didn’t know about it and I’m so sorry, you’re such an amazing talent and person, it’s so sad that we can’t do nothing for your pain. Love you from Italy

    Reply
  • Det enda som har hjälpt min kroniska värk (endometrios) o gett mig ett nytt liv är CBD-olja! Finns i kapselform så är lätt att ta med 🙂 värt att testa för dig kanske?

    Reply
  • Finns ju även som salva till resten av kroppen:)

    Reply
  • Hej Linda,
    Jag vet att det är tufft, lever själv med en reumatisk sjukdom och inne i ett dåligt skov. Men skönt att du vill dela med dig om något som kan vara så tufft att prata om samt svårt för de som inte lever med en osynlig sjukdom att riktigt förstå. Jag har en stöttande man men det är något annat att få prata med någon/några som förstår. Hoppas du blir bättre! Många styrke kramar till dig ❤

    Reply
  • I honestly think I have the same exact thing but with me I have Costacondritis as well. Is there anything you do to help with pain in your hips because when I hurt it brings tears to my eyes. I am so proud of you for not letting it to get to you all the time. It’s okay to take breaks it’s okay to rest. It might suck but your body needs it. I know that when you become inspired you just want to create but health is so important to put first. Thank you for sharing. I’ll definitely keep you in my prayers.

    Reply
  • Ta hand om dig och tappa aldrig den mentala envisheten och styrkan du har! Du klarar dig igenom det och jag hopps det blir ett kort skov för dig. Sköt om dig och krya på dig ❤️

    Reply
  • ÅH jag förstår din frustration! Det där med eksem dessutom och att vara bästis med sin kortisonsalva – I feel ya! Tycker det är grymt att du delar med dig av personliga saker eftersom det får folk med samma problem att öppna sig. Plus att man känner sig mindre ensam! Mitt eksem försvann när jag flyttade till Australien för 3 år sedan. Känns din hud och dina leder bättre i varma klimat? Krya!

    Reply
  • Hej Linda. Jag förstår din ilska till din kropp. Jag lever med samma känsla. Jag har stelopererats I höst. Var hemma tio veckor och blev inte bättre utan dom sista tre veckorna så Mycket sämre. Den 26 Nov blev det akuten in. Och jag ligger fortfarande på sjukhus lika dålig. Jag försöker se det positivt för jag har gjort micro pyttesmå framsteg. Men varje lilla sak suger jag åt mig. Men läkarna hittar inget och jag har varit inne 21 dagar nu. Och jag hade sett fram emot december hela hösten. Att julpyssla och allt. Försökt på sjukhuset med. Men min kropp fungerar inte och gör inte de min hjärna vet att den kan göra. Jag kan inte gå på toaletten eller kissa över huvudtaget. Så du är inte ensam Linda. Och det är så bra att du pasta om de du känner. Sen finns det KBT och det är de bästa jag gjort. Den metoden använder jag jämt i mitt liv. Mitt bästa verktyg som jag kan använda i alla svåra stunder. Men du är inte ensam. Och du är så stark. Man får känna att det är skit, sen får man titta inåt hitta styrkan och kämpa på igen. Ett ordspråk jag fick höra idag: Life isn’t about waiting for the storm to pass its about to learning to dance in the rain. Hoppas de kan ge dig lite styrka som det givit mig. Varma kramar till dig Linda ????

    Reply
  • Hi Linda. My 24 year old daughter also has a chronic immune disease. “Invisible diseases” are so unfair, because if you look good, many people don’t believe you are sick. Know that you are not alone, that many people do understand and do believe you. You are so interesting, smart, creative and lovely, and you are stronger than you realize. I wish you all the best, and pray for your relief.

    Reply
  • Hi Linda,

    I’m sure that everyone and their mother has offered their advice but have you checked out the autoimmune protocol – AIP – diet for reducing inflammation? Or the Ketogenic diet?

    Good luck…feel better…I’m a big fan. Season’s greetings!

    Reply
  • Du är en kämpe Linda. Jag har enbart haft min troliga diagnos (utredning pågår) vestibulär migrän i 6 månader och är redan så trött och slut pga den. Envis huvudvärk men värst är att ständigt känna sig sjösjuk 24/7 många dagar. Folk tar inte kronisk sjukdom på allvar utan borstar ofta bort det med ” men så farligt kan det ju inte vara” eftersom man kämpar så hårt att hålla fasaden uppe och verka ok. Kramar till dig.

    Reply
  • Fy låter jobbigt styrkekram ?

    Reply