Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

16:14 | April 14, 2018

“Du ska inte tro att du är något”

En sak som stör mig som har kommit upp vid fler tillfällen på jobbet är att jag inte riktigt vågar ta för mig, vågar inte prata för gott om mig själv osv.
Aida säger jämt att jag är för snäll och ödmjuk i allt..
Men det som ligger och gror i mig är att jag faktiskt blev tillsagd av en skolsköterska en gång just kring detta. japp, en skolsköterska..
Minns att hon tog in mig och en kompis som jämt bråkade om olika saker. Och denna gången hade min kompis uppfattat det som att jag hade skrytit om något
Vet ni vad sköterskan säger då? jag minns detta SÅÅÅ VÄL, det skulle lika gärna kunna varit förra veckan. SÅ hårt satte det sig i mitt huvud.
“-Man ska passa sig för att vara för mycket som tjej, då kan man uppfattas som skrytig och mallig, man ska inte tro att man är nåt, och så vill vi ju inte ha det, ellerhur?”
Jag bara satt där som ett stort frågetecken och fattade ingenting.. För mycket… wtf?? Jag hade ju inte gjort någonting, men ni vet, då börjar man som tolvåring tänka på allt man gör så att det inte “blir för mycket”
För det var ju en vuxen som sa åt mig att jag hade fel, och då var det ju rätt.. ellerhur?
Jag vågade liksom aldrig sticka ut, eller visa att jag var stolt över någonting jag skapat osv osv.

med åren och med flytten först till Linköping och sen till Stockholm så blev allt det där bättre. Jag vågade vara mig själv tillslut. Komma bort från småstaden hjälpte faktiskt mig otroligt mycket. Nu har jag inga problem med att sticka ut ur mängden. MEN… de där orden ligger fortfarande och gror i mitt huvud, och jag kan liksom inte gnugga bort dom. Det är som en liten demon som ligger där och skaver.
ibland känner jag att jag är världens power woman med hela världen framför mina fötter, sen finns det ändå nåt som ligger där och säger att.. “Näää, för du ska inte säga sånt”

Blir typ arg på mig själv och hoppas att föräldrar, lärare och skolläkare ALDRIG säger sådana saker till NÅGON, NÅGONSIN!
Du ska vara precis så mycket du själv vill, ta den plats du vill och speak your mind!
Det finns inget som heter att “Vara för mycket” och absolut inte som kvinna eller fittbärare. Punkt

Har ni också någon sån här grej som ligger och skaver och fortfarande påverkar er sedan ni var yngre?

 

ENGLISH:
One thing that really disturbs me, and that has come up on more than one occasion at work is that I never really think about myself as an awesome person that knows my shit.
Aida says I’m too kind and humble in everything I do ..
But this is actually stuck in me since like, fifth grade or so.. A school nurse actually said this thing to me..
Remember that she had a meeting with me and a friend who often fought about things. And this time my friend thought I was too much about something.
Do you know what the nurse says? I remember this SOOO WELL. It really got stuck in my head!
” You should never act like that, never be too much as a girl, people can think of you as braggy and cocky, and we do not want that, right?? “
I just sat there like a big question mark .. Too much … wtf ?? I had not done anything, but you know,  as a twelve-year-old, you start thinking about everything you do..
She was an adult, so she was right.. right?
I never dared to stand out, or show that I was proud of something I created etc etc.

Over the years I moved to bigger cities as Linköping and then to Stockholm, everything got better. I dared to be myself.
Getting away from the small town actually helped me. Now I have no problem standing out of the crowd. BUT … those words are still in my head “You’re too much”
It’s like a little demon lying there laughing at me.
sometimes I feel that I’m a power woman with the whole world in front of my feet, but then there’s still something over my shoulder that tells me .. “Don’t be too much”

I really hope that parents, teachers and school nurses NEVER say such things to ANYONE, EVER!
You should be as much as you want, take all the place you want and speak your mind!
There is no such thing as being too much. end of story.

Do you also have any of these things still haunting you from when you were younger?


49 kommentarer



49 kommentarer om ““Du ska inte tro att du är något””

    Linda,this is such an interesting post. I’ve read about Janteloven in the Nordic countries, but never thought it could affect people on such a negative and/or deep level. I think you’re putting out a very positive message, no one should be ashamed of their accomplishments or tame their attitude if they’re not hurting anyone. Keep it up, love from Argentina! ✌???

    Reply

    It can! And I find it so free Sometimes to go to other countries where people can Embrace themselves without beeing judged or feeling ashamed ❤️ Stay awesome

    Reply

    Growing up in a patriarchal country this sadly does not surprise me..Last year I went to Sweden for 5 days and it took me that little to see that patriarchy is still very much alive even in one of the most feminist places on Earth. 🙁

    Reply

    Så himla sant! Har själv alltid känt mig som en udda fågel som aldrig passar in och det är inte förrän nu egentligen som jag verkligen känner mig hemma i mitt eget skal och känner att jag kan embrace:a mitt annorlunda. Inte minst med smink och kläder.

    Har dock aldrig haft särskilt mycket Jante i mitt blodomlopp (vilket också gjort mig weird) och tycker det är så sorgligt att se så många bli hämmade av den. Tycker alla får och bör ta den plats som de vill så länge det inte sker på någon annans bekostnad och så länge vi tar hand om varandra!

    Reply

    Mobbningen ligger och skaver. Blev utfryst i högstadiet och det plågar mig än. De andra tjejerna i klassen låtsades att jag inte fanns, som om jag var luft. Jag skyllde allt på mig själv och att jag inte duger, vilket jag fortfarande tänker att jag inte gör. Det gör ont. Försöker tro på mig själv så ba nä.

    Annat som jag aldrig glömmer är när jag gick i trean och jag hörde en kille säga att jag är fulast I klassen. Det sved kraftigt för en liten 10-åring att höra.

    Tycker allmänt att vi kvinnor får stå ut med så mycket, tvivla på oss själva, vara avundsjuka på varandra, trycka ner oss och bli behandlade sämre än männen. Samhället är jävligt skevt. Vi kvinnor måste stå upp för oss själva och våga mer. Det är vi fan värda.

    Reply

    För mig är det helt ofattbart att en människa med sådana värderingar, att man som tjej ska “passa sig” för att vara “för mycket”, får jobba med barn och ungdomar.

    När jag gick i högstadiet var jag den enda tjejen i min klass som valde att ha träslöjd. Jag kämpade i flera veckor med någon grej. Svarvade, täljde, sågade, målade. Sedan när jag var klar visade jag upp den för vår lärare som då sa “det här var verkligen jättebra gjort, särskilt för att vara tjej”. Jag ifrågasatte inte det, men undrade inombords vad fan han menade. Var det inte bra egentligen, om man jämförde med killarna? Kände en avsmak gentemot den läraren resten av åren i skolan och det har säkert påverkat mig undermedvetet. Idag när jag tänker tillbaka på det så driver det dock bara mig till att aldrig ta sådan skit någonsin igen. Vi tjejer är så ofantligt bra och det är så förbannat trist att vuxna människor kan få unga tjejer att tro något annat.

    Reply

    Jag har massa liknande upplevelser, men det senaste är nog att min mamma alltid säger att “nej jag ska ju inte dricka” för att hon har tagit ett enda glas vin någon gång och hennes pojkvän har tyckt att hon har betett sig illa (när det egentligen bara är han som inte står ut med att inte vara i centrum). Jag tycker det är fruktansvärt hur vi begränsar tjejer och kvinnor, och hur vi lär dem att begränsa sig själva.

    Reply

    Vi hade en biologilärare som en gång sa att ”en av 10 kvinnor kommer aldrig kunna få barn” Vi va 10 tjejer i klassen så då säger hon att alltså kan man säga att en av er kommer aldrig kunna få barn! Känns ju liiiite sådär att säga till ett gäng 15-åringar…

    Reply

    This. Just this. This is so good and so true. I’m so glad you wrote about this. I wish people were more careful with “their ideals” of what is appropriate or not. I wish people understood the true weight that their words cause on young impressionable like we were. I wish that unless it was something that was dangerous or harmful people would shut their mouths if they have nothing kind to say that doesn’t build a child up. I wish “those” little conversations never would have happened to millions of us im sure as young girls growing up. Little did they know leaving an impression on isnfor the rest of our lives that we forever have to combat. Thank you for sharing, it reminded of myself. I’m stealing dealing with being okay with being “too much” as there is no such damn thing.

    Reply

    Ja min mamma sa efter att jag träffat ett par olika killar att “du bör tänka på ditt rykte” och sa nåt mer som var i stil med att tjejer som uppfattas som skamliga är inte eftertraktat.
    Usch minns att jag skämdes nästan eftersom jag dittills inte fattat att det fanns såna oskrivna regler. Idag ångrar jag att jag inte var lite mer slampig innan man stadgat sig med sambo och barn.

    Reply

    Håller helt med dig! Så sjukt med att vi kvinnor(och fittbärare) får slampstämpel, medan män är ”kingar” precis som är vi skulle vara offer liksom.. eh nej! Herregud blir så trött på att männens sexualitet ska vara så cool och överlägsen medan vi ska behöva skämmas för vår..

    Reply

    Det är sjukt hur jantelagen sitter i allas träskallar hela tiden.
    Ibland kan jag vara på jobb och slänga ut mig ”fan vad grym jag är!)” och responsen är typ ”jaha här saknar man ingen självkänsla nä” som om det är något man borde sakna?!

    Har lärt mig med åren att skita i vad fan andra tycker, jag tycker att jag är grym, och jag vet andra gör det med.. så jag säger det högt ^^ haters gonna hate!

    Reply

    Ja det lite konstiga är hur alla pratar om självkänslan och att man ska älska sig själv, sen samtidigt FÅR man inte göra det offentligt utan påhopp från andra.. What’s up med det?? Kram på dig och stay awesome ❤️ Du är grym!

    Reply

    När jag var sex år sa en kompis till mig ”Gud vad snea och gula tänder du har”. Det resulterade i att jag slutade le, och när jag skratta höll jag för munnen.
    Jag tjatade till mig tandställning och log för första gången när den blivit borttagen. Fortfarande idag är jag otroligt osäker när de kommer till mina tänder, kan bara fotas leendes från vissa vinkar osv.

    Reply

    Åh sånt där sätter sig så djupt ? fy vad elaka barn kan vara mot varandra. Hoppas du kan sluta tänka på det där och kan le och skratta utan att tänka Framöver ❤️❤️ Kram

    Reply

    Ja du, hela livet har jag varit ‘hon den konstiga’. Numera på ‘äldre’ dagar (är 39 i år) struntar jag i vad andra tycker om utseende m.m. men det tog MÅNGA år!!
    Tragiskt hur samhället varit/är!!
    Kram på dej ? Du är BÄST!!

    Reply

    Just wanted to let you know that you are awesome. Not too much, ever, just right,because you are yourself. Beautiful, confident and a hell of a business woman. TALENTED AS HELL! The world need more of you and your message is spot in. Love from Portugal! ??

    Reply

    När jag var 13 år och tog mod till mig att berätta för min mamma att jag ville bli MUA trots att smink inte har ett särskilt bra “rykte” i min släkt var hennes svar “men det kommer du ju inte tjäna några pengar på?”. Den reaktionen minns jag så tydligt än idag och nu fyller jag snart 20 år, är fortfarande stensäker på min dröm och jäklar vad jag längtar till den dagen jag har mitt drömyrke och kan bevisa för henne att jo, man kan visst tjäna pengar på att jobba med smink. Man kan tjäna pengar, framgångar, lycka, upplevelser och så mycket mer bara man är villig att kämpa för det och älskar det man gör!

    Reply

    Jag tycker du ska följa dina drömmar! Det är du i slutändan som ska vara lycklig! Ellerhur?❤️ Ge inte upp din dröm! Kram

    Reply

    Blev uppmanad av skolkurator på mitt gymnasium att hoppa av skolan, jag var skoltrött och hade hög frånvaro. 2,5 år av 3 hade jag klarat av.. Vid tidigare tillfällen tyckte hon jag skulle köpa nya kläder och nytt smink för att ” det blir ju roligare att gå upp på morgonen och gå till skolan då”
    Tyvärr följde jag hennes råd och tog aldrig studenten. Har skaffat mig en annan utbildning på senare år och har jobb men önskar innerligt att jag hade fått stödet jag behövde där och då.

    Reply

    Du, den där kommentaren har jag fått av min nuvarande chef. Det slutar aldrig. Det som är ”ledarstil” hos män är jobbigt och framfusigt hos kvinnor.

    Reply

    Men usch! Jag hade tagit upp detta i företaget! Det är inte ok!
    Stå på dig ❤️ Kram

    Reply

    Hey Linda, thank you so much for sharing your story. When I was 13 my parents told me all the time to fit in, to be more open not that shy and not a loner. But I felt so uncomfortable in crowds. I’d rather sat alone at home and been drawing all the time. This made me happy.
    Now that I’m older I realized, its not important what everybody else is thinking as long as I feel comfy und confident. To know my strength and my self-worth was hard work to achieve.
    Since I discovered your blog you are my role model for being yourself!. Because you are the most empowering woman I know.
    So thank you a lot, really!

    Xo from Germany
    Love Anna

    Reply

    Thank you ❤️❤️
    It’s so important to know that all of us are different! If painting makes you happy, then paint! If hanging out with friends makes you happy, then do it! You should always do things as long as they makes you happy (of course you should never harm anyone else along the way)
    Stay awesome ❤️

    Reply

    That friend of yours is one of many people in this world to be careful to look out for, as they will want to be your friend, but they are secretly JEALOUS of you and would hate to see you doing better than they are. Often times referred to as “HATERS”. Those people are never the entrepreneurial type and will never be, and they will happily bring you down with them if you listen to their manipulative “insights” and counteractive advice. Always listen to your heart Linda Hallberg, and please, as I’m sure the rest of your followers would agree— WE WANT MORE LINDA! I am saddened to hear that this the reason why you are so conservative with your blogging! But i am also HAPPY because it sounds like you are breaking down these walls you have, and hopefully will result in lot more inspiration from the greatest (you) showing up in all of your followers’ newsfeeds 🙂

    Reply

    I’m going to break down those walls ❤️❤️ Thank you for your kind words ?

    Reply

    När jag var 16år kulle jag på en dejt med en kille, stod hemma framförspegeln och sminkade mig, då gick min mamma förbi och sa ”Du vet väl att killar gillar en bäst när man är mer naturlig?” Hade aldrig tänkt innan dess att jag sminkade mig för någon annan än mig själv?!
    Nu mera om någon kille säger att de gillar tjejer med naturlig look så säger jag att då dejtar de helt fel tjej för jag gillar mycket smink! 🙂

    Reply

    Tror den yngre generationen kommer slå hål på dessa fördomar ❤️ Älskar att se människor av alla kön våga vara sig själva mer och mer! Heja dig!

    Reply

    Usch vilken rutten kommentar av henne! Killar belönas när de är framåt och ”mycket” men kvinnor och tjejer skammas. Kvinnor har lika jävla stor rätt att vara för mycket som män. Är så arg på samhället som lär tjejer redan från födseln att de är i vägen, tar för mycket plats och att tjejer bör förminska sig själva. Varför är det ens så??? Så killar kan ta mer plats än va de redan får??
    Uppmuntrar alla tjejer och kvinnor att ta så jävla mycket plats de vill. För mycket my ass

    Reply

    Helt sjukt att det ska finnas normer inom både det ena och det andra ! Stå på dig och gör din grej ❤️❤️ Kram

    Reply

    För mig har det handlat mycket om min personlighet och hur jag varit som person som blivit ifrågasatt. Att pga jag varit den jag är har det inte varit konstigt jag blivit mobbad av både lärare och klasskamrater. Ibland tom i kombination med min hudfärg eftersom jag är adopterad och detta är något jag dagligen tampas med. Hantera min bakgrund utan att bli definierad av den och bli accepterad för min personlighet. Det har såklart blivit lättare med åren även om jag inte till hör “en äldre skara” men istället har jag fått många påhopp eftersom jag styrketränar och kör tyngdlyftning och att det är något en tjej inte borde hålla på med.

    Reply

    Fick höra exakt samma ord i grundskolan. Det är nog många tjejer i vår ålder som fick höra det av någon äldre kvinna.

    Har däremot inte tänkt på det så mycket eller kopplat det till att det kan vara en anledning till att jag, som du, har svårt att ta för mig eller känna att jag är stolt över mig själv.

    Reply

    Vet du.. Jag flyttade från Stockholm till en håla UTANFÖR Sölvesborg (herregud vilken omställning) mellan skolåren 4an och 5an. Jag passade verkligen inte in, högljudd, storstadsaktig och kaxig och blev snabbt nedtryckt av killarna i klassen. De hoppade på mig en gång och jag slogs som ett vilddjur. Min fröken? “Ja alltså… du är inte tyst och timid som de andra flickorna här.. du kanske ska sluta vara så.. mycket” Än idag får jag höra att jag är en kämpe för orättvisor och märkbart formad av den här händelsen. Och jag tar ingen jävla skit. Det har påverkat mig lite annorlunda än det tråkiga du beskriver.. Jag förstår att min fröken menade väl, hon låter snäppet snällare än din skolsköterska, men jag sparkade bakut istället för att låta mig gjutas i en form efter någons annans behov av att jag skulle vara foglig!
    KÄMPA! Du är grym och gör din egen grej! Fortsätt så.
    Vi tror på dig!

    Reply

    You are too much and that’s exactly why I follow you and buy your products/ clone your makeup looks. Believe me it’s a compliment.

    Reply

    Åh gud ja. Under hela min skolgång sa alla alltid till mig att prata mer, var mer muntligt aktiv osv… Fick ofta även kommentaren “varför är du så tyst??” av jämnåriga. Kan inte säga att det hjälpte mig att våga öppna upp mig och prata mer, tvärtom, jag kände att det var nåt fel på mig och den jag var. Det kanske låter lite som motsatsen till det du har gått igenom men det är också något som alltid ligger och gror i bakhuvudet hos mig. Och så fort jag inte pratar vid nån diskussion etc tänker jag ofta “oj shit nej nu säger jag ju ingenting, nu kommer alla tro jag är konstig för jag är så tyst, säg nåt!!” Vilket verkligen inte hjälper… Hade varit skönt om kuratorer, skolsköterskor lärare, etc bara kunde få låta alla vara som de är, loud or quiet.. Har idag kommit tillfreds med och insett att jag är introvert och inte tyst eller blyg, vilket har hjälpt så sjukt mycket. Det var som att en del av mig alltid var fel eller inte tillräckligt bra – i andras ögon! Som att jag var osäker och hade dåligt självförtroende för att jag var tyst, vilket inte var sant men det blev ju så pga av att folk kommenterade det.. Usch ja vad sjukt att sånt fortfarande kan sitta kvar.. Heja dig iaf och tack för att du är du!! ❤️

    Reply

    Det var en skolsköterska som satte igång min ätstörning. Eller rättare sagt hennes ord. När jag var 9 år tyckte hon nämligen att det passade sig att säga till mig att jag var tjock och inte skulle äta mellanmål, även om jag var hungrig. Jag var lite sådär barnmullig som vissa är innan puberteten, innan man hunnit växa mycket på längden. Jag hade dessutom en bästis som var väldigt smal och folk jämförde oss hela tiden (vilket inte var kul för henne heller men hon var ju ändå finare för hon var smal tyckte alla) “Om du verkligen MÅSTE äta så tar du ett grönt äpple”. Började tänka mer och mer på vad jag åt och när jag var 13 hade jag fullt utvecklad bulimi 🙂 Än idag har jag en skev relation till mat och mig själv trots att jag gick i behandling när jag var 24.

    Reply

    I’ve actually always had my own very unique style when I was in school. Not the teachers or my parents (about what I’m so proud of them), but my class mates always said stupid things about me, they never accepted me the way I am, even if I even tried to fit in. I never was accepted until I was about 18 or 20 actually. I still don’t know what that was, maybe I was just too much for them, somehow not cool enough. But the interesting thing is, that the older ones and the adults always “looked up” to me like they were proud that I’m just doing my thing. Well, many of those who never wanted to accept me are now very friendly when I see them. Maybe it is because I studied and made something of my life while theirs is just isn’t that cool anymore. Idk. But hey, it taught me to be proud of myself (even though I’m still not great in that, I still don’t have that much confidence in myself) and don’t worry about anything others say. I mean, I don’t have that much friends, but those that I have are the best and we would help each other at any time! So – just stay true to yourself and don’t bother about the words of others. I mean, at the end of the day you will look in the mirror and all you’ll see is yourself. As long as you’re ok with what you see there it’s fine.
    So I think that you are really a so crazy talented, wonderful person, even though I don’t know you. And you should be very proud of what you reached!
    Greetings and Kisses from Switzerland <3

    Reply

    Tack för att du delar med dig, och jag uppskattar verkligen att du tar upp viktiga ämnen som detta! Det är sorgligt att vuxna människor, som även är förebilder för barn och unga, kan säga saker som verkligen sårar och sätter spår för lång tid framöver. Jag själv var mobbad som liten. Ett tillfälle klippte jag håret och lockade det, var verkligen jättestolt och tyckte det var såå fint, och när jag kom till skolan fick jag höra att jag såg ut som ett troll som hörde hemma i skogen.. Det satte sig verkligen. Har aldrig känt jag passat i skolans ramar. När jag gick i gymnasiet var det en mattelärare som sa att jag var dum i huvudet på att räkna, och jag har verkligen trott på detta, fram tills förra året (jag är snart 30 år) fick jag veta att jag har dyskalkyli. Alltså svårt för tid, siffror och uppskatta mängd, hålla skillnad på höger och vänster etc. Det kändes så skönt att få en bekräftelse på att jag inte är dum och korkad, utan har en svårighet när det kommer till siffror. Jag har genom åren kommit på mina knep för att lösa utmaningar kopplat till min dyskalkyli, och idag tar jag med mig det som en styrka! Tack för att du är du, fortsätt med det! <3

    Reply

    Jag har alltid känt mig otillräcklig och konstig. Hade inte samma intressen som de andra när jag var yngre och sen att jag är introvert hjälpte verkligen inte heller. Jag var aldrig tillräckligt intressant och när jag väl försökte prata mer med nya personer, så var det som att jag sa fel saker eller något. Jag var “tråkig”, inte speciellt snygg och bara konstig. En annan grej jag minns väldigt tydligt är att när jag har haft andra åsikter än vad som förväntas av mig, så har jag fått såå mycket skit. Det värsta är att många andra har hållit med mig i dessa lägen men inte vågat stå för sin åsikt. Allt detta har gjort mig sjukt osäker och jag vågar aldrig lita på att folk faktiskt tycker om mig. Det finns alltid en röst som säger “de kommer ändå tröttna på dig snart” eller “tror du verkligen att de skulle vilja prata med dig? Så speciell är du inte”. Det värsta är att jag inte kan avgöra när rösten faktiskt har rätt eller fel. Sen det där med åsikter gör ju så att jag inte alltid vågar säga precis vad jag tycker, för då får jag bara skit för det

    Reply

    Åh Linda vad bra skrivet! Och jäklar vad nostalgi att se de gamla bilderna. Utan inspirationen från dig hade jag aldrig råkat (long story ?) bli makeupartist back in the days.

    Reply

    Hej Linda,
    Starkt och viktigt inlägg!
    Jag hade en sån situation med en mellanstadielärare som jag inte kunde släppa.
    När jag sen gick i terapi sa min terapeut till mig: Men ring henne och fråga vad hon menade.
    Jag tog mod till mig och kontaktade henne. Hon kunde förklara sig och mitt sår läkte. Det var enda sättet för mig att gå vidare. Kanske kan det hjälpa någon annan med?
    Kram!

    Reply

    Bra skrevet!
    Jeg tror absolutt at janteloven har påvirket mange i Norge – Du skal ikke tro du er noe, du er ikke bedre enn andre..

    Reply

    Ohja! En klasskompis sa under idrotten i sexan att jag bara var en belastning och borde hålla mig undan, och det där tänkte jag på väldigt länge och det sitter långt inne i mig. Att ses som (eller bara misstänka att jag är) jobbig eller en “belastning” är bland det värsta jag vet fortfarande

    Reply

    Åh fy vad hemskt! och så sjukt att det fortfarande sitter i.. heja dig <3 stå på dig!

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här