Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

19:58 | April 15, 2019

Jag är inte min sjukdom! Min reumatiska historia (Swedish only so far)

 


Jag har fått så OTROLIGT mycket kärlek och respons på min instagramstory om min reumatiska sjukdom! Och det är helt fantastiskt!! Att ni öppnar upp er för mig och berättar, wow alltså!

Och fick frågan om jag inte kunde berätta mer om min sjukdom och hur jag fick diagnos, så det tänkte jag absolut att jag skulle göra! Jag har förut berättat litegrann men inte när jag fick den och hur sjukdomsförloppet har varit och påverkat mig.

Jag minns SÅ väl en dag på stranden när jag låg på rygg på min handduk och inte kunde resa mig upp. Jag var då 16 år och det kändes som nån högg en kniv i min ena skinka.
Jag tog inte det så allvarligt då utan ni vet, man skyller på gymnastiken, på fotbollen, karaten, simningen… att jag bara fått nån sträckning. Jag var ju 16 år?!
Smärtan kom och gick… så jag gick till sjukgymnast som sa att det var nåt knas med ligamenten på mig, men att det skulle försvinna med Ipren, sjukgymnastik. Och att jag skulle ta det lugnt.

Jag har alltid varit superaktiv inom idrott och har varit en person som aldrig kunnat sitta still (fråga mina föräldrar). Jag har hoppat, sprungit, hängt upp och ned… you name it. Träningen, och framförallt gymnastiken var mitt liv när jag var yngre, jag både tränade, var tränare och satt i styrelsen för vår förening. Var med andra ord väldigt involverad och väldigt intresserad.

Tiden gick… jag fick sluta på gymnastiken pga att jag inte längre kunde hoppa eller göra explosiva rörelser, det gick från en dag till en annan. Trampade jag ett snedsteg så kunde tappa balansen på ett ben. Och detta gjorde också att jag heller inte kunde jobba som tränare eftersom det inte kändes bra att ha hand om barn där JAG kunde vara den bidragande faktorn om de skadade sig pga att jag inte hade någon styrka i benen.
Jag flyttade, fortsatte “utredningen” i Linköping, där en sjukgymnast sa att jag hade två olika långa ben… det var därför jag hade ont. Olika långa ben?? Det borde ju isåfall någon av de andra 111 sjukgymnasterna sett isåfall?? Och någon annan pratade om ligamenten igen.
Jag gick då till en läkare och krävde remiss… det gick ett halvår, ett år.. tänkte inte på det. Det var ju säkert bara ligamenten eller nåt.
Det kom på tal nån dag. jag ringde läkaren, ingen remiss hade ens skrivits i mitt namn. Jag hade hamnat mellan stolarna. Och den specifika läkaren sa till mig att ”vi ser mycket allvarligt på ungdomar med rygg/höftproblem” Jag blev förbannad och där gav jag liksom lite upp hoppet. Det kändes som att ingen trodde på mig. För ofta hade jag ju inget skov när jag väl skulle till läkaren.. och då är det ju väldigt svårt att peka exakt vart det onda sitter.

Reumatisk sjukdom går i släkten och tillslut blev Linus så trött på mig och mitt gnäll att han letade upp en specialist i Stockholm som tog sig an mig. Jag fick fylla i ett papper med massa frågor och hon tittade upp på mig och frågade “-varför i hela friden har du inte blivit utredd för reumatism för?” Och jag började utredas för AS (ankyloserande spondylit)
Hon skickade mig till en reumatiker i Sollentuna som skrev ut remiss till MRI-röntgen, jag blev röntgad och fick diagnosen Sakroiliit (som brukar utvecklas till AS så småningom) inom två veckor. Att få en diagnos var det bästa som hänt mig, även om det tog 10 år att få en diagnos. Så det gäller att komma till rätt person, och inte ge upp. Vilket är sorligt, då många går otroligt länge och får höra ”det är inget fel på dig”

Tänk att så många går runt LÄNGE med värk utan att veta varför..
Nu visste jag. Jag fick medicin. och jag kunde förklara mig varför jag inte kunde göra olika saker.
Att ha reumatism som ung är jobbigt, för det räknas som en “gamling-sjukdom”. Folk blir irriterade och sura över att man inte kan hjälpa till med saker, eller hänga med ut och festa… eller jobba, man kan helt enkelt verka lat i andras ögon pga att man ju ser ung och frisk ut.

Det som händer i kroppen i mitt fall är att mina sakro-iliaka leder l i höfterna blir inflammerade. Det känns ibland lite som att vad jag tror skulle kännas som att båda eller ena benet hoppar ur led, men aldrig hoppar tillbaka.. Det är en otroligt jobbig, molande smärta som känns när jag står, sitter, ligger.. under alla dygnets timmar när jag är inne i skov.

Hur påverkas JAG i min sjukdom av detta?
– Jag blir jättetrött
– Jag har svårt att resa mig ur sängen på morgonen
– Det är svårt att böja sig och knyta skorna
– Sitta ner för länge är otroligt påfrestande, typ på flyg eller tåg.
– Jag blir nedstämd
– Bära tunga saker gör ont
– Det är jättejobbigt att gå ned för trappor
– Vaknar i pölar av min egen svett på nätterna pga värk
– Jag kan inte springa/hoppa. Träna blir med andra ord svårt då viss typ av träning triggar skoven
– råkar nån putta till mig/gå in i mig på stan och jag får en plötslig belastning på ett ben så kan jag ramla
– plötsliga väderomslag gör det värre
– Skoven kopplas nästan alltid ihop med att jag får eksem på rygg och armar

mitt senaste skov varade ungefär ett år. De kan vara i allt ifrån dagar, veckor, månader… Nu har jag varit relativt smärtfri sedan oktober. (Peppar peppar)

Men trots detta så har jag lovat mig själv att aldrig låta sjukdomen ta över min kropp, utan JAG tar över min egen kropp genom att fokusera på att göra saker jag KAN och saker jag tycker är roligt istället! Som att vara kreativ på massa olika sätt och klättra, som har blivit som meditation för mig. 
Jag har sedan jag fick diagnosen varit öppen och pratat med de som vill prata och är nyfikna, jag tar inte illa upp, utan vill snarare sprida informationen, och min historia, och det tror jag är viktigt för både mig och alla runtomkring. I mitt fall är sjukdomen osynlig och jag ser ju helt frisk ut. Jag skäms ibland när jag måste sitta ner och inte kan lämna plats för en äldre på tåget tex.. Tyvärr kommer det mycket skam med att vara ung och ha reumatisk sjukdom.
Men vi ska inte skämmas, för det är inget att skämmas över! VI ÄR INTE VÅR SJUKDOM. Det är så viktigt att prata och peppa varandra! Det är då vi får bort tabun kring det. Vi är fantastiska människor som bara har råkat få en diagnos. Glöm inte det.
Kom ihåg att när du känner dig ensam.. så är du inte ensam. Det finns många som du där ute.
Spana in Unga Reumatiker om du vill prata med folk i samma situation, de anordnar läger och träffar för unga personer upp till 32 år med just reumatisk sjukdom!
Tillsammans kan vi låta osynliga sjukdomar synas mer!

Dela jättegärna din story om du vill, och du kan såklart vara anonym. Jag tror att vi är många som har liknande historier <3

9 kommentarer



09:01 | April 13, 2019

NEW Sneak peeks on the Mockberg by Linda Hallberg Watch

AAAH! Nu börjar det närma sig launch för min Mockberg-klocka. ÄR NI TAGGADE?!
Klockan är deras allra första vegan-läder-klocka! och det är verkligen en högkvalitativ klocka som sticker ut! Vattenresistent och med två års garanti!

Mitt intresse för klockor började redan som liten, när mamma jobbade med klockor och smycken, Klocka var någonting jag ALLTID bar, och jag älskade klockor som var annorlunda, det skulle alltid vara en liten twist på dom, de var gröna, gula, eller spaceade på annat vis… Det var lite min grej med coola klockor!
Och när jag jobbade med Mockberg på en plåtning för Antonias klocka förra året förälskade jag mig i märket samt personerna och värderingarna bakom, så när de sedan frågade mig om jag ville göra min egen klocka blev jag SÅ GLAD! Jag hade den redan i huvudet, visste PRECIS hur jag ville ha den, vilka färger och allt! Så när vi fick hem prover tog det mig 1 minut att sätta ihop den finala klockan.
Det är en klassisk, men ändå edgy klocka som piffar upp vilken outfit som helst!
Ni kan förbeställa klockan på Mockberg.com från den 25:e April och signa upp er HÄR redan idag för att få tillgång till exklusiva erbjudanden och vara först med att få en Mockberg x Linda Hallberg Limited Edition!

Håll utkik efter den officiella launchen 😉

 

ENGLISH:

AAAH! Now, the launch for my Mockberg watch is getting closer!. ARE YOU GUYS EXCITED ?!
The watch is their first vegan leather watch! And it really stands out!

My interest in watches began as a kid when my mom worked with watches and jewelry. I ALWAYS wore watches, and I loved watches that were different, or with a little twist on them, they were green, yellow, or just different … 
And when I worked with Mockberg on a photoshoot for Antonia’s watch last year, I fell in love with the brand as well as the people and the values ​​behind, so when they then asked me if I wanted to make my own watch I became SO happy! I already had it in my head, knew exactly how I wanted it, what colors and everything! So when we got all the samples it took me 1 minute to put together the final watch.
It’s a classic, yet edgy watch that can spice up any outfit!
You can pre-order the watch on Mockberg.com from April 25th and s

Keep your eyes open for the official launch 😉

4 kommentarer



18:14 | April 2, 2019

is it important to have a nice feed?

Jag har tänkt på en sak.. och det är det här med snygga och enhetliga flöden på sociala medier. Flöden där allt hänger ihop ihop, har samma typ av filter, är färgkoordinerat osv..
Jag har verkligen ALDRIG brytt mig om det när det gäller mina egna sociala medier… aldrig, det är huller om buller, olika färger hit och dit. Visst, jag postar smink, där har vi väl den röda tråden på min Instagram.
Har heller aldrig brytt mig om andras flöden, men känner mig typ mer och mer stressad då det verkar som om detta bara blir viktigare och viktigare med tiden, att det liksom ska se snyggt och proffsigt ut, ha kontinuitet liksom.
Samtidigt så VILL jag inte bry mig, för varför ska jag ens bry mig om någons FLÖDE om någon inspirerar mig? Blir typ irriterad på mig själv för det.
Visst, ögat dras ju såklart mer till det som är estetiskt vackert enligt en själv, men ÄNDÅ.

-“kan jag posta två bilder av samma looks? blir det inte fult i flödet då” “Är jag oproffsig som inte tänker på flödet?” och känner ibland att AAAAAAH ALLA HAR SÅ SNYGGA FEEDS MEN INTE JAG, JAG HAR BARA MASSA SELFIES 

Varför tänker jag så ens?  Varför bryr jag mig?  jag skäms typ över att jag börjar bry mig.

OBS VIKTIGT: Menar verkligen inte shamea de som gör detta. tycker det är så jävla grymt att de orkar, verkligen! 🙂 jag personligen hade aldrig orkat. Min inspiration skulle dö direkt tror jag.. Känner att det skulle ta typ hela min lediga tid att bara sitta och koordinera allt.. Tror helt ärligt jag skulle känna mig lite kvävd på nåt vis

Är ett snyggt och koordinerat flöde viktigt för dig när du följer någon? Tänker du att ett rörigt flöde är mindre seriöst? eller är det lite skit samma för dig?
Vore jättekul att få dina åsikter!

ENGLISH:

I have been thinking .. and it’s about having a nice feed on social media. A feed where everything is connected together, have the same type of filters, are color-coordinated, etc.
I really have never bothered when it comes to my own social media … I post whatever. Sure, I post makeup, but that is the only thing. I never think about colors, or filters…
Nor have I ever bothered about other people’s feeds, but I feel more and more stressed as it seems that this is becoming more and more important that it should look nice and professional

At the same time, I don’t want to bother, because why should I even worry about someones feed it if someone inspires me?

– “Can I post two pictures of the same look? or will I fuck up my feed then” “Am I less professional if I don’t color coordinate my feed?” and “AAAAAAH I ONLY HAVE SELFIES ON MY FEED”
These are things that are going through my head sometimes..

Why do I even think so? Why do I care about it?

Important note: I don’t want to shame those who do this. hands down, really! because it looks awesome 🙂 I don’t think I ever could do it, my inspiration would die instantly I think ..

Is this important to you when you follow someone? that the feed “looks good”  It it less professional with a “messy”  feed? or you don’t bother at all?
Would love to get your opinions!

27 kommentarer



08:01 | April 2, 2019

Todays look | Light Flare

God morgon!
Kom hem SÅ sent igår. och har ett tidigt möte idag, så. är RÄTT så trött…
Vad ska ni göra idag?

Bas/Base
Linda Hallberg Infinity Palette – Milky Way, Andromeda, Cigar  (reklamlänk)
Linda Hallberg Infinity Filter Light (reklamlänk)
Linda Hallberg H2Glow Face Mist (reklamlänk)

Ögon/Eyes
Hank & Henry Slick With It Clout longwearing/waterproof mascara duo

Läppar/Lips
Linda Hallberg Fantastick Lipstick Pink Opal (reklamlänk)

3 kommentarer




10:08 | March 10, 2019

Favourite, thoughts about being worthless, and goals in life

Tänkte att jag kanske skulle ta och reflektera över veckan i mina “favorit-inlägg”
Jag har ju ändå rätt mycket tankar och funderingar kring saker och ting..

Denna veckan, hur har den varit? förutom lanseringen som har varit heeeeelt fantastisk, så har jag ju mått jävligt kasst! Vaknade upp i tisdags, åkte till öronläkaren för att få konstaterat att jag har tinnitus, och att den till stor sannorlikhet orsakats av spänningar i min tandställning och käkar. Så tjutet kommer också förmodligen försvinna när tandställningen försvinner, så det var ju good news!
Efter det så var det som nån tryckte på en knapp och jag fick feber och magkatarr. Sängliggandes hela veckan har jag varit irriterad på allt och jättegrinig… Jag har börjat fundera på massa saker, typ sociala medier, hur man ska vara med personlig utan att bli privat, insett att jag kanske är för tråkig på sociala medier, för rädd att folk kanske inte ska gilla mig? Ni ser ju ett sminkat fejs men ni vet inte vem jag är… typ. Ni vet såna tankar som ploppar upp ibland, att man tänker att man inte är bra nog, att man inte räcker till och hur man ska räcka till på alla plan i livet. Tror vi alla får sånna tankar då och då.
Och så vill jag göra saker! Livet är för kort för att inte uppfylla mål och drömmar!  Jag är SÅ dålig på att ta mig tid att göra saker.. typ bara att ta nattåget upp till nånstans i norr och se norrsken, jag vill klättra i berg, tatuera mig mer, göra en långresa helt själv, gå på Stockholms alla museum, köra karaoke mitt på dagen en onsdag.. små och stora som gör mig glad.. Jag vill göra så mycket men jag tar inte tummen ur att göra dom! och det gör mig ännu mer irriterad på mig själv!
Jag ska skriva upp ALLA de där knasiga grejerna jag vill göra! och verkligen se till att göra dom.. Dom ska upp på min visionboard!
Jag vet helt ärligt inte om alla dessa tankar är födda ur PMS eller inte… det brukar vara då jag får orostankar, och överlag VÄLDIGT mycket tankar, men ur dessa föds också flera bra idéer!
Idag ska jag, Linus och Brorsan gå på lite lägenhetsvisningar, käka lunch och sen åka och klättra, det var längesedan nu, fick ett reumatiskt skov och var tvungen att avsluta mitt medlemskap.
Men igår såg vi en bra klätterfilm (The Dawn Wall) och jag lääääängtar efter att få klättra! Det ska bli så underbart!!!

Tyckte ni förresten att rätt bidrag vann mello? Jag höll på John redan efter hans deltävling 🙂

Vad har DU funderat på i veckan?

ENGLISH:

I thought that I could reflect about the week on Sundays, what happened during the week and what was my thought? What do you think about that?

This week, how has it been? Besides the launch on Monday, which has been fantastic!! I have been sick.. Woke up on Tuesday, went to the ear doctor to find out that I have tinnitus, and that it was most likely caused by tensions in my braces and jaws. So It will probably disappear when I get rid of the braces, so it was good news!
After that it was like someone pushed a button and I got fever and gastritis. Been in bed the whole week and I have been annoyed at everything and just really angry about things …
I started to think about a lot of things, such as social media, how to be with personal without becoming private, realized that maybe I’m too boring on social media, too scared that people might not like me? You see a make-up look but you don’t know who I am … You know such thoughts that sometimes pop up in your head, that you think you are not good enough at work, that you are not enough and how to suffice at all levels of life. I think we all get such thoughts from time to time.

Also, I need to DO MORE FUN THINGS! Life is too short not to reach goals and dreams! I’m so bad at taking the time to do things .. things like taking the night train to somewhere up in the north and see the northern lights, I want to climb mountains, do more tattoos, do a long journey all by myself, go to every museum of Stockholm, do karaoke in the middle of the day on a Wednesday .. you know, small and big that makes me happy .. I want to do so much but I don’t… And it makes me even more annoyed at myself!
I’m going to write ALL the stuff that I want to do! and really make sure to do them .. They are gonna go up on my vision board!
I honestly do not know if all these thoughts are born from PMS or not … it usually is when I get anxious thoughts, and generally VERY much thoughts, but I also get several good ideas from my PMS thoughts!
Today I, Linus and my brother will go look at some apartments , go for lunch and then go and climb, it was long time ago now, got problems with my hip due to my rheumatism and had to end my membership.
But yesterday we saw a good climbing film (The Dawn Wall) and I’m SO READY to boulder today! 

What have YOU been thinking about this week?

1 kommentarer